sannablomgren

Jag som är yngst i partiet tar på mig uppgiften att vara de ungas röst. Att föra ungdomarnas talan och se till att kommunen blir en av de bästa kommunerna för oss unga att växa upp i, studera och senare kanske även bilda familj i.

Förutom att fokusera på ungdomarna är kommunens utveckling något jag tycker är mycket viktigt och en fråga jag även driver på. Det måste bli en mer attraktivare kommun och utvecklingen som är idag går alldeles för långsam. Tranemo som centrum, boende och mer sociala mötesplatser i kommunen är något som bör prioriteras. Det är viktigt med utveckling så vi bevarar det som är värdefullt. Värdefullt vilket jag då menar vår kommun. Även fast jag kanske inte kommer bo kvar i Tranemo resten av mitt liv är det ändå här jag har mina rötter, min barndom och mina minnen. Jag vill att det ska finnas kvar. Det ska inte försämras och kommunen får inte fallera och risken för centralisering till större orter och städer runt omkring ökar. Att vi tappat invånare varje år är ett faktum. Det kanske inte är något man kan påverka men det är värt ett försök. Det vi kan göra är att få kommunen att bli en mer attraktiv boendemiljö. Bättre service och högre kvalité på skolan. Satsa snarare på kvalité än kvantitet. Att man väljer att bo här istället för att pendla hit till sitt arbete t.ex. Att man vill se sina barn växa upp här eller att man väljer att stanna kvar, eller starta nya företag.
Att få tillbaka invånare som flyttar iväg för att studera efter deras studietid eller fånga upp högutbildade personer är viktigt för en fortsatt stark kommun och ett måste för utveckling, kvalité och levnadsstandarden.
Att försöka tvätta bort ”by-tänket” tror jag är något som är viktigt. Vi är alla invånare av en och samma kommun. Varför inte verka för att gemensamt utveckla och se till att vår kommun följer utvecklingen i den takt som resten av landet och världen. Att inte låta det förbli bara ”byhålor” utan att ta vara på det vi har och göra något bra av det för nästa generation. Att inte enbart tänka på sig själv utan kanske på era barn eller barnbarn.
Att sluta upp med att vara trångsynta och t.ex. sluta kämpa emot nedläggningar av en liten skola där kvalitén brister, lärare och elever är missnöjda. Satsa på kvalité inte kvantitet är mer min melodi.

Med en röst på mig är en röst på en modernare kommun. Jag vågar förändra för att bevara det som är värdefullt.

Grattis x2 Spädis.
GRYMT

Morgonträning avklarad. Hade jag inte bestämt träningsdejt med Annika så hade jag aldrig kommit upp ur sängen i tid. Bra där. Nu ska jag köra på i 110. Mycket att göra och många ärenden att utföra. Skolan börjar på onsdag och skönt att få en del gjort innan dess. Sen blir det en tung höst med plugg på 150%, politiken och förhoppningsvis jobb. Däremellan ska jag hinna med träning. Så nu kör vi!



HALMSTAD

Nåväl. Jag gjorde ett tappert försök att förstå mig på kodmallar och styra upp någon slags design här. 
I ärlighetens namn blev det ju sådär. Men det är en dag imorgon också. 
Natti.

Jag är vaken. Vaken, vaken och vaken. Linn har åkt iväg på jobb och jag ska ha kvalitetstid med mig själv idag. Ska snart springa ner till något drop-in-solarie här i majorna. Senare idag har jag tänkt att jag och kameran ska ta en promenad i slottskogen om vädret tillåter. Iikväll blir det Halmstad. PUSS

Bloggen är tillfälligt en byggarbetsplats. Ha tålamod!

Jag säger god morgon nu. Det har liksom inte hunnits med innan nu. Min morgon började dock sex timmar efter midnatt idag. Tvättid och frukost sen somna jag om igen i någon timma. Diverse viktiga saker har jag idag fått A ur V och genomfört. Papper hit, registrering på Gävle högskola dit. Studieförsäkran och födelsedagsbarn. Dagen idag var egentligen menad för packning och sedan ta första bästa tåg till min fina vän Linn i Göteborg men igår efter partimötet insåg jag att min tid aldrig räcker till så lilla London får helt enkelt vänta till morgondagen. Jag hoppas att mitt bland valkampanjandet och andra viktiga bestyr att jag hinner ner till TRÄNA för att röra på mig. Jag saknar det! Nåväl, Ny dag, nya möjligheter.

Rhodos, Augusti 2010.

Stundtals tittar jag tillbaka i mitt bloggarkiv. Min blogg har följt mig från och till sedan hösten 06.
Jag har förändrats som person något enormt. När jag tänker tillbaka på hösten 06, Jag, Liten, Som ständigt blev ännu mindre, Boende i Sveriges vackraste stad Helsingborg men förövrigt var jag ganska trasig och Absolut inte vuxen/mogen/redo. Student vid Lunds Uni. Campus Helsingborg. Jag kan inte inse att det var jag, känns som om det var en annan människa. Jag, mitt alterego. Jag var inte den Sanna jag är idag. Jag var inte den Sanna som jag var för ett år sedan. Exakt för ett år sedan komponera jag ihop detta inlägget:

Jag är i stort behov av en bustier inför nästa helgs bravader.

Ja, Så får det bli.

Höst idag? Isånnafall hoppas jag på Sommar imorgon. Vi är inte färdiga du o jag än!

Han var den som sa ”jag älskar dig” i stället för godmorgon och han var den som sa ”jag älskar dig” i stället för godnatt. Tillsammans skrev vi kärlekshistoria. Ord bands ihop av värme och varje mening avslutades med kyssar. Han var mycket mer än mina vikta kanter i min dagbok.

Jag hade lovat mig själv att aldrig ge mitt allt till någon, för då skulle jag inte ha någonting kvar om han försvann. Men tiden och hans kärlek lyfte varsamt upp mig i hans famn. Inte ens en tå lät jag snudda i marken.

Hade han släppt taget hade jag fallit hårt. Det gjorde han, han släppte taget, men han lät mig inte falla. Han la mig varsamt ned med orden: ”jag älskar dig fortfarande, bara inte på samma sätt som förut”. Och där låg jag och såg honom gå utan att någonsin vända sig om igen.

Det vackra sa farväl och jag försvann. Jag minns hur jag önskade att mina tårar skulle få honom att simma tillbaka och att min längtan skulle kunna gå att dela med honom.

Månader gick åt att förstå hur snabbt man kunde bli någons förgångna och leta de bitar han lämnade kvar av mig. Genom igenregnade ögon och en kropp som inte kändes som min egen blev det de tyngsta stegen jag tagit.

Jag hittade bitarna till slut med vänner och nya möten i min andra hand, men det betydde inte att jag var hel, inte alls. Bara för att man andas betyder inte det att man lever.

Min bästa vän blev min penna och min rosa anteckningsbok. Ibland fylldes jag av för mycket tankar och då flydde jag dit. Till min fina bok, under mitt täcke och skrev.

Det var lätt att skriva om det man saknade och det var svårt att sluta. Jag fick aldrig några svar, men jag hade ändå inte velat höra. Min anteckningsbok var ju lika tyst som honom. ”Jag älskade att älska honom, men jag hatade att jag älskade honom”.

Det var mitt i den meningen som tog mig en evighet att skriva som jag insåg min rädsla. Jag var rädd för att sluta älska honom. Nästan mer rädd än tiden då jag skulle börja våga älska honom.

Att börja älska handlar om att se en framtid med honom. Att sluta älska handlar om att vilja se en framtid utan honom. Mina tankar tog en vändning och istället för att blicka bakåt lutade jag mina ögon på framtiden. Jag tänkte tillbaka på våra sämre stunder, även fast jag inte tyckte att de fanns på riktigt.

Jag tänkte på någon jag tyckte var bättre, även fast jag egentligen inte tyckte det fanns någon. Jag var tvungen att gömma allt som bidrog till att jag saknade honom. Till slut blev han en person jag för en tid föraktade. Men jag visste att enda anledningen till att jag hatade honom nu, var för att jag älskade honom då.

Efter en tid slutade mina tårar rinna. För varför ska man gråta över sin så kallade kärlek, när din sanna kärlek vill ha dig för evigt?

För en tid var jag mer rädd för kärleken än någonsin. Men vet ni, jag läste någonstans att om någon gör ens hjärta trasigt, blir det dubbelt så stort när det blir helt igen. Att man sedan ska ha dubbelt så mycket kärlek att ge. Och vet ni, det är sant."

Viktoria Törnegren.