Stampar med Leroy.



Helgen är här igen. Den försvinner aldrig och infinner sig då jag minst anar det. Uppskattar den heller inte så mycket som jag har gjort. Men egentligen kanske det inte är så konstigt. Dessutom skulle jag varit påväg in till stan nu och haft en helkväll på xoy. Men valde det enklare alternativet att stanna hemma. Sliten och slö. Sträckläste boken "Inte som andra döttrar" idag. En mörk bok från början till slut. En självbiografi om en sjukt psykiskt störd tjej som blir ihop med Sid Vicious, en av medlemmarna i punkbandet Sex Pistols. Galet bra bok, men förbannat mörk. Mörk. Mörk. Mörk.
I helgen ska det i alla fall stampas med Leroy, jag ska ha en förbannat bra helg trots allt.





Sen en tid tillbaka.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort



What if?

What if you were left
with a stone cold heart?
And you're all alone
and just fallin' apart?
Would you rise again?

What if hope was lost
for a hundred days?
And you feel you're life
was just slippin' away?
Would you rise again?
What if?



Rak rygg och med näsan i vädret.

"The jokes the laughs the teardrops too
The games the fun the travels too
Yes I won't do them all with you
All good things now come from you
"
/ Melissa Horn

Vem är den där 19 åriga Hugo med valpögon? Finns det någon möjlighet så beställer jag gärna honom på min födelsedagstårta nästa gång. Eller varför inte inslagen i ett färgstarkt presentpapper. En liten tanke bara.
Iaf. Solen lyser minst lika starkt idag och en liten applåd för mig som igår gjorde en kraftansträning och sprang ett par kilometer. (Klapp, klapp.) Idag blir det en längre sträcka, en lång promenad på två timmar är jag värd idag. Overandout.






Lyckopiller.






Solen uppenbarar sig mer än någonsin idag. Trots dåliga odds kan jag inte sluta att förundras hur förbannat positiv jag är. Endast reklam i postfacket idag, bad hair-day, och extra stökigt i min lägenhet så berör dessa vardagliga irritationsmomenten inte mig. Inte någonstans. När solen uppenbarar sig lite extra blir jag blir en annan människa. Sverige blir ett annat land att leva i. Jag tycker om mina fina lite extra mycket. Kreaktiviteten flödar och jag ser livet från en ljusare sida. Solen är mitt anti-depressiva. High-fucking-five.





 


I'm fucking back!



Jag gick liksom in i någon slags personlig konkurs. Inte Ekonomiskt menat men sjäsligt. När hösten drog med mig in i den förbannade kylan fick jag åter fötterna på jorden och insåg att livet inte är så glamoröst som det så verkade. Livet var lättare när solen lös. Sandalerna på och ledigheten var påtaglig. Kanske uppskattade jag det inte då. Tyvärr. När föruttnelsens förbannade årstid uppenbarade sig blev det ganska mycket. Hösten/Vinter har varit förbannat tung och även fast inget har förändrats så är jag mer positiv på framtiden. Min anledning till ett oändligt blogguppehåll i några få meningslösa ord. Men nu, våren har börjat uppenbara sig. Jag orkar precis hålla huvudet ovanför vattenytan men jag är ändå förbannat nöjd! ..Och om ni inte har märkt är jag åter på bloggbanan. Catch me if you can..!