sannablomgren

Ni vet själv hur det funkar. Man sitter uppe alldeles för länge. Man lyssnar på coldplay. Hjärnan börjar gå på högvarv och tankarna kryper fram. Det är kanske dags att gå och sova då? Det sista man egentligen borde göra är att blogga. Man börjar skriva om djupa saker, tankarna som gör det. Man skriver om hur man egentligen mår. Fasaden rasar. När mörkret har lämnat och ljuset har uppenbarat sig förstår man inte alls varför man skrivit det. Varifrån allt bubbla upp och framförallt varför allt bubbla upp? Varför man just sätter sig och skriver ner det inför allmänheten, det man egentligen döljer innanför sin fasad. Jag tänker inte dela med mig. Men jag har haft en dålig dag, en dålig vecka. Förhoppningsvis så tar jag på Fredag ett steg i rätt riktning. På fredag.

Annars var helgen toppen. Tog med mig kamera med några bilder fick jag inte med mig hem. I alla fall, i lördags gick jag upp i tid för att kunna susa ner till Halmstad i någorlunda tid. Men som vanligt så kom tidsoptimisten på besök. Jag började i alla fall dagen med träning, packning och dusch sedan körde jag ner till Halmstad. Parkera på Ankaregatan och tog sedan bussen ut till Tylösand. Vilket jag inte var ensam om att göra. Stranden var tjock av mestandels Stockholmare såklart och lite av oss dödliga. Afterbeachen var galet bra med Duojag. På kvällen vankades Mårtensson, vilket som vanligt aldrig sviker. På söndagen blev det restaurangbesök, Beachvolleyboll och bad. Fin helg i fina halmstad med fina vänner.

Nu är det åter vardag. Jag plockar lite timmar på 157 och tycker livet är förbannat tråkigt. (Läs; Jag har fet jobbångest, och vet inte hur semester stavas.) Men i alla fall. Nu kudden!