Livet är ett ord i Singular.
När man reser iväg tar man alltid med sig antingen för mycket ombyten eller för lite. Tar man för mycket kan man inte bestämma vilket av alla de plaggen man ska pryda i, tar man med sig för lite ångrar man sig att man inte tog med sig hela sin garerob. Men det är inte bara resväskans innehåll som detta fenomen kan skildra sig i. Utan detta speglas sig i de flesta valen i livet. Har man för många val kan man inte bestämma sig och har man få val vill man oftast det som är det omöjliga. Varför jag rabblar det här nu är för att jag för någon dag sedan såg endast två vägar jag kunde välja mellan till hösten. Jag ville då stanna kvar på Jabo, vilket är omöjligt. Nu har jag alldeles för många alternativ till hösten så jag blir alldeles yr. Eftersom jag inte tackade ja till skolan i Halmstad fick jag idag reda på att jag är antagen till mitt andrahandsval. Matens Etik, politik och sociala dimensioner 15p på Linköpings Universitet. Ja det är en mycket, mycket, mycket intressant kurs. Men, det fungerar inte att ryckas upp ur vardagen, kasta sig in på en kurs och flytta 20 mil för en kurs på knappt 3 månader. Och känner jag mig själv så vill jag någonting helt annat imorgon. Eller egentligen vill jag det men kanske inte lika mycket som jag vill mäklare, ekonom, frisör, dietist, politiker, optiker, egenföretagare eller bara vara Sanna. (Jag ska inte nämna att jag har planer på att bli statsminister, för enligt Göran Persson så är chansen liten att man blir statsminister om man säger att man ska bli det.) Det har inte alltid varit så här. När jag var inne i studentens lyckliga dagar, när jag tom. börja andra året på Tranemo Gymnasieskola visste jag exakt vad jag vill med mitt liv. Service Managment på Lunds Universitet Campus Helsingborg var min framtid och det fanns inget annat. Självständig och framgångsrik var två ord jag hela tiden strävade efter. Men ju mer tiden tickar på, ju längre bort från dessa ståndpunkter kommer jag. Man lever bara en gång. Livet är ett substantiv i singular. Kanske är det dags för en spark i baken (bokstavligt talat) för fröken Blomgren. Jag är 21 år och jag har bara 44 år kvar till pension. Så därför ska jag börja här och nu!
Kärlek från Fröken Blomgren.
Blondinbella / Isabella Löwengrip.
17 år och redan egenföretagare till 3 företag,
dessutom aktiv i MUF.
Kärlek från Fröken Blomgren.
Blondinbella / Isabella Löwengrip.
17 år och redan egenföretagare till 3 företag,
dessutom aktiv i MUF.
Kommentarer
Trackback