sannablomgren

Igår var det alldeles för nära att jag återigen blev en student. Hey, jag älskar skolan. Papper, pennor, anteckningsblock, matteböcker, laptop och deadlines. Låter sjukt, I know. Men faktum är att jag saknar det alldeles för mycket. Det hela började i alla fall med att igår satt jag och kollade runt på utbildningar. Jag tänkte gå till grunden med vad jag egentligen vill med mitt liv. Vad tycker jag är intressant och vad vill jag jobba med i framtiden. Vad är ett bra jobb och vad är något jag faktiskt brinner för. Det jag kom fram till var Politiken. Ända sedan jag var liten har jag varit intressad av politik. Jag kunde rabbla ministrar och partiledare redan i första klass, jag då 6 levnadsår. Och eftersom jag tror att man ärver allting ligger grunden i min mors intresse. När jag var yngre var hon aktiv politiker i kommunen. Det var självklart. Faktum var att jag trodde alla mammor var aktiva politiker när jag var liten, likaså som jag tror att alla dammsugar minst 1 gång om dagen hemma. (Min far är pedant.) I alla fall, jag var med på diverse  politiska möten, teaterföreställningar, föreläsningar jag delade ut flygblad för en fin peng och jag trodde det var något alla mina kompisar gjorde. Inte för att jag förstod egentligen var det var så har det ändå rotat sig fast i mig. Det är viktigt att man engagerar sig och drar nytta av att man faktiskt kan påverka. Det går inte att bara sitta hemma och klaga på Sverige, kommunen, skolorna osv. Gör något åt det! Jag har alltid velat engagera mig, helst i allt. Men det är svårt att veta vad man vill när man är yngre. Jag har haft några vändor inom politiken, från att vara Socialdemokrat(!), till miljöpartist och slutligen under gymnasiet landat hos MUF. Nu vet jag vad jag tycker. Jag vet vem jag är och jag har mina åsikter och jag är inte rädd för att uttrycka dem. Så igår gav jag mig därför ut på en sökning på studenum.se och fann en exemplarisk utbildning i min andrastad, Halmstad. Statsvetenskap med inriktning till politisk kommunikation 180 p. Jag blev lyrisk. Framåt kvällningen upptäckte även vi att det fanns platser kvar till Hösten 08. Bostadsmarknaden såg ljus ut och mina betyg räckte gott och väl. Efter tänk fram och tillbaka beslutande jag mig ändå för att vänta ett år. Visst, det är trist. Helst hade jag velat sitta i en hörsal och bara lyssnat och sugit in all information och den poltiska historien om Marx och så vidare. Men, detta skulle bli en aning panikartat. Bostad, ny laptop, flytt, inhandling av böcker, säga upp mig från jobbet och ställa om mig mentalt på ett fåtal dagar hade inte slutat väl. Hösten 09 kommer jag vara sjukt pepp!
Så detta år ska jag ta vara på. Ska engagera mig i MUF i den möjlighet som går. Jag ska bli mer insatt. Pengar ska lägga undan tills studierna börjar och ny laptop ska inhandlast snarast.