sannablomgren

Vad vill du bli, eller vad föredrar du?
Att ragga upp någon eller att själv bli uppraggad?
Ska man föredra något av dem beroende på om man är tjej eller kille, en oskriven regel?

Tyvärr kan jag inte svara på dessa frågor, men jag kan spekulera och ge er min synvinkel på det hela. Jag tror nämligen dessa två fenomen hör ihop. Alla vill bli uppraggade, vilket leder till att ingen blir det om ingen bestämmer sig för att ragga upp någon. Alltså en ge -och ta situation eller en ond cirkel, bestäm själva. Någonting de har gemensamt är spänningen. Kicken som kryper sig inpå när man vågat lämna sitt telefonnummer eller bjuda någon på en drink. Egentligen, om man inte vågar ragga upp någon, kan man då gnälla över att man inte hittar sin stora kärlek. Är inte hela livet en chanstagning värd att göra det bästa utav? Men visst, i ärlighetens namn, att bli uppraggad utav någon är charmigt, kul och alldeles precis det man vill. Hur än personen i fråga ser ut så blir man glad, man har vågat chansa och bara genom det vunnit något - inte minst den hissnande egna kicken. Och som sagt, alla blir galad över att ha fått en komplimang, så tänk på det. Om det inte leder till någonting mer så har du i alla fall gjort en person glad.

Jag vet inte hur många gånger jag tillsammans med vännerna diskuterat raggningsproblemet, om det nu är ett problem. Vad har jag att förlora om jag skulle våga ragga upp någon? Hur farligt kan det vara? Det värsta som kan hända är att jag får nobben eller börjar stamma, vilket inte är speciellt farligt i sig. Man misslyckas alltid någon gång, men tillslut kanske det ger resultat. Killen eller tjejen du raggar upp kanske mest av allt vill att du gör det, om du då vågar detta blir belöningen dubbelt så stor. En vinst med 200%. Hur ska snyggingen på krogen förstå att du är intresserad om du inte vågar? Visst du kan blinka, närma dig han/hon i smyg eller dricka samma alkohol som personen bara för att verka intressant. Men det blir ju bara mer pinsamt, tänk så mycket lättare det är att bara gå fram och tala klarspråk. De flesta utav oss är ju så otroligt bra på att babbla på annars...,så varför inte spara lite saliv till kvällsraggandet.

Vad tycker jag då bäst om? Svårt. Klart att jag uppskattar de få raggningsrepliker man blivit tillägnad genom åren eller de drinkar man blivit bjuden på, men kicken när man vågar ragga upp någon själv är nog så uppskattande. Spänningen, blygheten som jag sällan känner gör sig påmind och fnissandet med tjejgänget dagen därpå. Det är sådant vi måste fylla på "livsryggsäcken" med medan vi kan och därför tror jag det är viktigt att ha i alla fall en period som singel och nyfiken. Som sagt, inse hur glad du blir själv utav att bli uppraggad och våga därför göra detsamma. Sverige behöver ragga mera, bli ett modigt folk som vågar tro på sig själva. Det är bara att springa om du får nobben och försöka nästa gång.


Istället för att intala dig att du inte kommer att lyckas, tro på att det är just dig han/hon vill ha, om så bara för en kväll!