P3star.



Jag vill inte ha Jabokontoret 09.15 längre. Jag vill inte ha vardag. Jag vill inte ha Tranemo. Jag vill inte ha vecka 31. Jag vill inte ha ett ton av tvätt. Jag vill inte ha en stökig lägenhet. Jag vill inte ha jobb på helgen. Jag vill inte. Jag vill ha sol. Jag vill ha havet. Jag vill ha Halmstad. Jag vill ha helg'32. Jag vill ha ledighet. Jag vill ha.


Fix you.



Ibland när jag inte vet var jag har mig själv och när allting känns lite extra tungt brukar jag sätta mig bakom ratten. Höja volymen och bara köra. Bort från allt, påväg någonstans men ändå ingenstans. Det frigör känslor som bubblar inuti. Som inte annars kommer ut eller har en mening att finnas där. Dem visar sig, jag får utlopp för dem och sedan lämnar dem mig. Så, hej för mig.



  Foto:Erica Blomgren

Min vän Zlatan.



Grattis Raring!

Slut.



Idag mår Sanna inget vidare. Magen gör ont, huvudet snurrar och illamåendet är påtagligt. Helst av allt hade jag velat åka hem och dra täcker över huvudet. Musik i öronen och bara sova bort ett par timmar tills jag mår lite bättre. Varför ska Ben&Jerry vara så förbannat gott att man offrar en hel Onsdag till att må dåligt?


En laktos/glutenfri Ben&Jerry och jag blir en gladare människa.

Ytterst lite bättre än alla andra.



Snaaart får jag susa hem. Idag inte på cykeln utan i den svarta faran. Oja. Kalla det lathet. Jag kallar mig själv tidsoptimist. Passar på att göra smygreklam för
systerlilla.


Fucking Royal.



Snoozade lite, bara lite för länge idag. Utan att jag egentligen minns att jag har snoozat så vaknar jag idag försent. Så idag har jag en sk. Badhairday. Världen snurrar och jag står still, dessutom en aning flummig. Dock kom jag bara 10 minutas försent. Men eftersom de flesta börjar 1 timma senare än mig här på kontoret så var det ingen som märkte något.
Annars händer det en hel del i mitt liv nu. Eller borde göra om jag orkade ta tag i alla dessa ting. Det ska registreras på högskolan, skriva ut kurslitteraturer, inhandla böcker, pennor block. Ordna upp min dator med diverse officepaket och internet. Betala kåravgifter hit, delta i studenttorsdag dit. Men hey, det ska vara kul, spännande och förväntansfullt, I guess...

Jag har nu ringt fröken Hessmer febrilt sen 08:30 imorse utan svar. Både på Jobbtele och Mobil. Hon glömde mig? Förargligt och lite snopen är jag allt. Men snart kommer en krypande känsla hos henne som kommer ge henne lite småångest och mindre panikkänslor. Hon har glömt mig. Men det är försent. Planet har lyft. Mikael kommer då att lugna henne med att hon för köpa en ny Sanna. Det finns säkert någon billig i Supermarket. Kanske inte fullt så bra som riktiga Sanna, men det löser sig. Men hey Sanna, vem vill åka till Peking?!?!


Jag och Stekmer, fulla och odrägliga på Kielkryssning Jan'08.
(Jag hade sockervit hår och page. Kan du tänka så fel det kan bli?)

Paradise.



Om tio minutas ungefär är veckans första dag gjord. Känns mycket skönt. Den har passerat utan större hinder. Och ja, idag har jag känt mig extremt överflödig. Försökt på bästa sätt fördela ut 4 timmars arbete på 11 timmar.
Iaf måndagshumöret blev genast till det bättre då mamsen hade köpt en prelisent till mig. : ) Nu väntar jag bara på det lilla paketet som ska anlända till den vita!

Pretjafs.


Måndagsmorgon. Och för en gång skull så infinner sig jobbångesten sig inte. Visst, stundtals känns det lite mottigt att veta att en vecka på 5 arbetsdagar kommer bli en 6dagarsvecka. Men det är verkligen på tiden att jag visar min nuna på Lager 157. Ska bli kul att träffa alla igen! Och klen som man är så har jag bytt bort söndagen. 12 arbetsdagar på raken är inte så rockigt.
Iaf, helgen 30 trodde jag in i det sista skulle blivit en överskattad helg. Men slutligen blev till en lyckad helg. I Fredags efter jag stämplat ut från Jabokontoret susa jag iväg till Jönköping, en mycket spontan resa men fick mycket fint med mig hem. På lördagen var det åter dags att alkolisera sitt inre, Sigges med Jessika var ett mycket bra beslut. Många fina återseenden. Gårdagen spenderades i Balexanders soffa, promenader och slutligen i min soffan med piggelin och söndagsfilm. Good shit!  



Fyllepannasanna.

Skönaste klippet eeever.


Sköning på Fred & Kärlek 09.
Vem är han?!

90724



Det är inte okej att tycka synd om sig själv. Och jag tänker inte göra det heller. Troligtvis, inte mycket i alla fall. Men just nu känner jag mig precis som vädret. Grått, trist och meningslöst. Detta är inte okej då det är veckans sista arbetsdag. Helgen står för dörren och jag känner mig grå, trist och meningslös. Helgen känns grå trist och meningslös. Kanske beror det på att jag inte har någon av mina fina i min omgivning och inte haft på länge. I två veckor har min familj nu varit bortresta. Min storasyster befinner sig hos min andra storasyster i Malmö, och resterande av familjen på Gotland och som ni alla vet så bor inga av mina fina i Tranemo. Så jag har fått klara mig på egen hand helt enkelt. Men det är tomt, förbannat tomt. Inte trodde jag det skulle vara så påtagligt. Man uppskattar aldrig en person så mycket som när man saknar den. Helgen som passerade var jag i Halmstad hos bästa Johanna. Gav mig ny kraft att genomföra en vecka. Tack för det! Åter en ny helg väntar på oss. Vilket för mig inte hade spelat någon roll. Just nu känns röda dagar som överskattat. Bigtime! Och för att beklaga mig ytterligare så ligger tekniska nere på jobbet. Jag sitter i sysslolös och har gjort sen 06:30 imorse.

Solen trängde sig fram bakom dem svarta molnen i skrivande stund, Sign?


Johannis.

No air.

Följ min blogg med bloglovin

Neo.



Sitter nu på backagatan. Barnvakt åt lilla Neodjuret, medans Jennie gottar sig med Metallicakonsert, Halmstad och Malmö. Men iaf, stannar här till i morgon Fredag. Helgen står för dörren men för Sanna kvittar det.. Blooouurrp..


Neo.

Efterklok är mitt andranamn.



Jag kan aldrig bestämma mig. Med något. Jag litar aldrig på min intution. Och jag ångrar mig ständigt då jag fattat beslut. Nu står jag inför kvalet om hösten. Såsom många höstar tidigare. Jag har tackat ja till en utbildning i Borås i höst. En utbildning jag tom valde i förstahand. I BORÅS! Vad tänkte jag med. Tänker jag på Borås ser jag en grå stad med noll utbud av varken butiker, café och nattliv. Halmstad var genomtänkt från grund och botten men något hände då jag fyllde i min ansökningar till högskolan och jag valde Borås. I sista stund. Jag ångra mig tvärt 15 minuter före jag posta ansökan. Jag vill inte ha Tranemo längre. Jag vill inte ha skvallerhålan, jag vill inte ha 5 mil till civilisation och jag vill inte ha bushen. Jag vill ha storstadspuls, trafik, människor omkring mig och ett utbud på aktiviteter där det finns valmöjligheter. Jag vill ha havet inom gångavstånd. Det får mig att känna mig fri, ger mig en fin magkänsla och får mig att tänka klart. Nu spelar det längre ingen roll vad jag tänker och resonerar angående hösten. Jag har tackat ja till utbildningen, det finns inga platser kvar på högskolor i en fin stad vid havet. Det finns inga jobb som liknar något till hösten och jag känner mig fast, instängd och lite bortgjord. Jag underskattade min förmåga i våras när högskoleblanketten låg på bordet. Trodde jag inte dög till. Men jag förstår nu i efterhand. Jag är som vanligt efterklok. Vad göra?



Meningslöst blir meningslösare.



Jag skrev precis ett inlägg lika lång som en bok. Iaf nästan. Men med ett ynka knapptryck radera jag ut det. Bort i cyberrymden. Det kändes förbannat bra. Anledningen var att en känsla kom över mig. En känsla som sa mig att ingen får ut något av den meningslösa sammanlänkade orden som bildar meningar. Ingen finner någon nytta i mitt meninglösa pladder. Världen kommer inte längre i sin utveckling, jag blir inte gladare, lyckligare eller någonting annat. Några bilder har jag heller inte att dela med mig av. Förbannande tråkiga, regninga Tisdag. Såäre.

Friday, I'm in love.


Det har kommit till min insikt att jag blir en annan människa på fredagar. En roligare människa att umgås med. Ju närmre helgen vi kommer, ju mer ljusare ser jag på livet och därav blir en bättre medmänniska. Från att på måndagen vara en riktig bitterfitta till att på fredagen vara en riktig blondinbella som ser allt från den ljusa sidan. 
Under min dagliga cykeltur till jobbet upptäckte jag att min veckostress börjar avta. Detta igenom att jag kom på mig själv att beskåda den fina natur som omringade mig. Att jag kom på mig själv fästa blicken vid minsta lilla detalj fick mig att inse hur stressad jag egentligen är under veckorna. Att jag är så stressad att jag springer förbi allt fint och värdefullt utan att stanna upp och faktiskt tänka efter är förbannat fel. Man lever bara en gång och den gången är nu. Att ta vara på tiden räcker inte bara med att man gör det på helgerna.

Iaf. Helgen som kommer ska spenderas nere vid bästkusten och sommarstaden. Jag ska hem till Bästa Johanna och hennes nyinköpta lägenhet. Ska bli mycket fint. Efter att jag jobbat färdigt här, uträttat alla mina 100ärenden som jag samlat på mig under veckan ska jag äntligen sätta mig i bilen och susa ner till Halmstad. Det här med alla 100ärenden är jag ganska bra på att samla på mig. Mitt andra namn är Sanna-sista-stund. Det ska tas bild till mitt nya körkort, byta batteri till bilnycklar, städa, tvätta, packa, diska, sola, träna, inhandla present osv osv. Att jag aldrig lär mig. Men i alla fall. Ikväll blir det club Moskva på Mårten och imorgon Afterbechen på Tylö. Bra sällskap, bästkusten och med förhoppningsvis väder så kommer denna helgen gå till historien.

Eftersom den är en sådan fin fredag idag, tänker jag slänga in fina bilder på fina människor. Bara för att.


Tack för att jag fick en del av din tid.
XOXO
Sanna








Spädis tipsa om i sin
blogg om scrapblog.com. Thanks!

I don't like Monday's.


Återigen Måndag. Återigen tillbaka på kontoret. Flyttat mig från ett skrivbord till ett annat lite finare skrivbord. Ansvaret har växt över helgen och jag har situationen under kontroll, tror jag. Jag kan andas utan svårigheter, jag har inte satt mig för att grina i ett hörn av all stress och jag har inte gjort något enormt misstag som har kostat företaget skjortan. Så ja, det går bättre än förväntat.
Fåordig är jag idag. Har inget att förmedla, inget av värde. Jag är slätstruken, grå och lam idag. Lallar mest runt i kontorlandskapet. men det är helt okej en måndag, då motivation lyser med sin frånvaro. 


Keep up the good work.



Så återigen en ny vecka. Bra helg som jag så fint uttryckte mig i fredags blev en mycket värdefull helg. Lördagens miserabla händelse överväger inte det goda. Det blev en bra helg. En mycket bra helg till och med. Lördagens misstag har dragit ner mig lite, så tröstade mig fint med att inhandla en hel del materiella ting idag. Det hjälper, om inte långvarigt så för stunden. Men iaf. Gonatt Sverige!



Jag hjärta er.

090626M1


Fredag idag. Hurray! Och jag kan med all säkerhet skriva att detta inte är en vanlig fredag. Det är en fredag som kommer gå till historien. En fredag med en världsomfattande sorg. En fredag då världen miste en legend, Michael Jackson. Jag tänker inte lägga mer energi än så. Det gör media så bra. Men i alla fall. Tragiskt, tråkigt och chockerande.

Igår var det sommarens första Torsdagskväll i Borran. Sanna var självklart på plats, med fint sällskap av Kristina Ekerhed. State of Drama stod på scenen, kul! Jag brännde alldeles för mycket pengar. Bla på  smink från MakeUpStore, Jeans, klänning och nya skor. Jeansen är för stora, klänning ett panikköp (för den stundande lördagen), skorna alldeles för dyra. men hey, jag behåller allt ändå. För att jag kan.

Idag bär det av till Götet. Liseberg och Monki på priolistan. Även fast Metaltown lockar något enormt, kan jag stå emot. En härlig kväll med bästa sällskapet Linn och Skärgården. Det kan inte bli mer än rätt. Imorgon blir det bronzning på klipporna för att sedan sätta sig bakom ratten och tuta hemåt mot Dalstorp, Sigges och allt var det hör till. Bra helg!

Sunny.



Jag har små panikkänslor som bubblar inom mig. Det har nu varit två dagar med molnfri himmel. Jag, fröken Blomgren har varit ute 0 minutas. Att ha kontorsjobb har många fina fördelar, men på sommaren förbannat stor nackdel. Jag vill komma ut, ha luft, bli brun, springa barfota och bada. I ren panik beställde jag hem en ny fin bikini från miss wonderland. Hoppas på att den ska dunsta ner i den lilla vita innan helgen, då det blir bronzning på klipperna i götet.


Här kan man va.



Var och varannan människa använder blogg idag. Det är varken spännande, roligt eller orginellt. Ens blogg försvinner i hysterin. Grå, lam och slätstruken blogg har ingen chans. Det kanske är för mig att inse. Men egentligen. Vem skriver jag för? Jag tillhör inte den person som varje dag skriker efter nya läsare, följer statistiken maniskt eller gör allt för att promota mig själv. Jag är inte den som tror hela världen älskar mig, och ständigt och jämt skapar ett ramaskri med kommentarer som "alla människor är naiva, idiotiska eller dumma" eller "alla vill ha mig". Hur patetiskt är inte det? Nej, min blogg har blivit min klagokälla. Ett ställe där jag kan få känslor ner mellan tangenterna eller helt enkelt ett sätt att underhålla mig då mina långa dagar på Jabokontoret flyter förbi.
Jag har kommit och gått på bloggens köttmarknad. Jag har bett om ursäkt för den dåliga uppdatering, jag har så många gånger sagt att jag ska sluta blogga för gott. Hädanefter lovar jag ingeting. Men just nu känner jag bara för att skriva av mig lite. Tömma innehållet innanför pannbenet. Vad jag ska skriva, vad jag ska ha utlopp för, vet jag dessvärre inte. Men redan känns det mycket bättre.


Tidigare inlägg Nyare inlägg