sannablomgren

Jag skrev precis ett inlägg lika lång som en bok. Iaf nästan. Men med ett ynka knapptryck radera jag ut det. Bort i cyberrymden. Det kändes förbannat bra. Anledningen var att en känsla kom över mig. En känsla som sa mig att ingen får ut något av den meningslösa sammanlänkade orden som bildar meningar. Ingen finner någon nytta i mitt meninglösa pladder. Världen kommer inte längre i sin utveckling, jag blir inte gladare, lyckligare eller någonting annat. Några bilder har jag heller inte att dela med mig av. Förbannande tråkiga, regninga Tisdag. Såäre.