sannablomgren

Var och varannan människa använder blogg idag. Det är varken spännande, roligt eller orginellt. Ens blogg försvinner i hysterin. Grå, lam och slätstruken blogg har ingen chans. Det kanske är för mig att inse. Men egentligen. Vem skriver jag för? Jag tillhör inte den person som varje dag skriker efter nya läsare, följer statistiken maniskt eller gör allt för att promota mig själv. Jag är inte den som tror hela världen älskar mig, och ständigt och jämt skapar ett ramaskri med kommentarer som "alla människor är naiva, idiotiska eller dumma" eller "alla vill ha mig". Hur patetiskt är inte det? Nej, min blogg har blivit min klagokälla. Ett ställe där jag kan få känslor ner mellan tangenterna eller helt enkelt ett sätt att underhålla mig då mina långa dagar på Jabokontoret flyter förbi.
Jag har kommit och gått på bloggens köttmarknad. Jag har bett om ursäkt för den dåliga uppdatering, jag har så många gånger sagt att jag ska sluta blogga för gott. Hädanefter lovar jag ingeting. Men just nu känner jag bara för att skriva av mig lite. Tömma innehållet innanför pannbenet. Vad jag ska skriva, vad jag ska ha utlopp för, vet jag dessvärre inte. Men redan känns det mycket bättre.