sannablomgren

Jag kan aldrig bestämma mig. Med något. Jag litar aldrig på min intution. Och jag ångrar mig ständigt då jag fattat beslut. Nu står jag inför kvalet om hösten. Såsom många höstar tidigare. Jag har tackat ja till en utbildning i Borås i höst. En utbildning jag tom valde i förstahand. I BORÅS! Vad tänkte jag med. Tänker jag på Borås ser jag en grå stad med noll utbud av varken butiker, café och nattliv. Halmstad var genomtänkt från grund och botten men något hände då jag fyllde i min ansökningar till högskolan och jag valde Borås. I sista stund. Jag ångra mig tvärt 15 minuter före jag posta ansökan. Jag vill inte ha Tranemo längre. Jag vill inte ha skvallerhålan, jag vill inte ha 5 mil till civilisation och jag vill inte ha bushen. Jag vill ha storstadspuls, trafik, människor omkring mig och ett utbud på aktiviteter där det finns valmöjligheter. Jag vill ha havet inom gångavstånd. Det får mig att känna mig fri, ger mig en fin magkänsla och får mig att tänka klart. Nu spelar det längre ingen roll vad jag tänker och resonerar angående hösten. Jag har tackat ja till utbildningen, det finns inga platser kvar på högskolor i en fin stad vid havet. Det finns inga jobb som liknar något till hösten och jag känner mig fast, instängd och lite bortgjord. Jag underskattade min förmåga i våras när högskoleblanketten låg på bordet. Trodde jag inte dög till. Men jag förstår nu i efterhand. Jag är som vanligt efterklok. Vad göra?