sannablomgren

Det är inte okej att tycka synd om sig själv. Och jag tänker inte göra det heller. Troligtvis, inte mycket i alla fall. Men just nu känner jag mig precis som vädret. Grått, trist och meningslöst. Detta är inte okej då det är veckans sista arbetsdag. Helgen står för dörren och jag känner mig grå, trist och meningslös. Helgen känns grå trist och meningslös. Kanske beror det på att jag inte har någon av mina fina i min omgivning och inte haft på länge. I två veckor har min familj nu varit bortresta. Min storasyster befinner sig hos min andra storasyster i Malmö, och resterande av familjen på Gotland och som ni alla vet så bor inga av mina fina i Tranemo. Så jag har fått klara mig på egen hand helt enkelt. Men det är tomt, förbannat tomt. Inte trodde jag det skulle vara så påtagligt. Man uppskattar aldrig en person så mycket som när man saknar den. Helgen som passerade var jag i Halmstad hos bästa Johanna. Gav mig ny kraft att genomföra en vecka. Tack för det! Åter en ny helg väntar på oss. Vilket för mig inte hade spelat någon roll. Just nu känns röda dagar som överskattat. Bigtime! Och för att beklaga mig ytterligare så ligger tekniska nere på jobbet. Jag sitter i sysslolös och har gjort sen 06:30 imorse.

Solen trängde sig fram bakom dem svarta molnen i skrivande stund, Sign?

Johannis.