sannablomgren

Dålig uppdatering. Skandal på mig! Idag känner jag mig miserabel. Igår kände jag mig miserabel. Extremt. Påsken är i alla fall här. Och fast påsken har ett ursprung av sorg, död och allt vad det innebär så är påsken idag mer en folkfest. Folk förtär alkohol som dem aldrig sett den förr och frosseri är prio ett. Själv bryter jag den trenden i år. Ingen påskmat, knappt ingen fylla, ingen fest. Istället sitter jag i min ensamhet och kollar på film. En påskafton! Pollenprovocerad och jobbångest för morgondagen. Familjen befinner sig i Fjällbacka så där finner jag knappast en tröst. Men visst, glad fucking påsk!

Helgen är här igen. Den försvinner aldrig och infinner sig då jag minst anar det. Uppskattar den heller inte så mycket som jag har gjort. Men egentligen kanske det inte är så konstigt. Dessutom skulle jag varit påväg in till stan nu och haft en helkväll på xoy. Men valde det enklare alternativet att stanna hemma. Sliten och slö. Sträckläste boken "Inte som andra döttrar" idag. En mörk bok från början till slut. En självbiografi om en sjukt psykiskt störd tjej som blir ihop med Sid Vicious, en av medlemmarna i punkbandet Sex Pistols. Galet bra bok, men förbannat mörk. Mörk. Mörk. Mörk.
I helgen ska det i alla fall stampas med Leroy, jag ska ha en förbannat bra helg trots allt.

"The jokes the laughs the teardrops too
The games the fun the travels too
Yes I won't do them all with you
All good things now come from you"
/ Melissa Horn

Vem är den där 19 åriga Hugo med valpögon? Finns det någon möjlighet så beställer jag gärna honom på min födelsedagstårta nästa gång. Eller varför inte inslagen i ett färgstarkt presentpapper. En liten tanke bara.
Iaf. Solen lyser minst lika starkt idag och en liten applåd för mig som igår gjorde en kraftansträning och sprang ett par kilometer. (Klapp, klapp.) Idag blir det en längre sträcka, en lång promenad på två timmar är jag värd idag. Overandout.

Solen uppenbarar sig mer än någonsin idag. Trots dåliga odds kan jag inte sluta att förundras hur förbannat positiv jag är. Endast reklam i postfacket idag, bad hair-day, och extra stökigt i min lägenhet så berör dessa vardagliga irritationsmomenten inte mig. Inte någonstans. När solen uppenbarar sig lite extra blir jag blir en annan människa. Sverige blir ett annat land att leva i. Jag tycker om mina fina lite extra mycket. Kreaktiviteten flödar och jag ser livet från en ljusare sida. Solen är mitt anti-depressiva. High-fucking-five.





 

Jag gick liksom in i någon slags personlig konkurs. Inte Ekonomiskt menat men sjäsligt. När hösten drog med mig in i den förbannade kylan fick jag åter fötterna på jorden och insåg att livet inte är så glamoröst som det så verkade. Livet var lättare när solen lös. Sandalerna på och ledigheten var påtaglig. Kanske uppskattade jag det inte då. Tyvärr. När föruttnelsens förbannade årstid uppenbarade sig blev det ganska mycket. Hösten/Vinter har varit förbannat tung och även fast inget har förändrats så är jag mer positiv på framtiden. Min anledning till ett oändligt blogguppehåll i några få meningslösa ord. Men nu, våren har börjat uppenbara sig. Jag orkar precis hålla huvudet ovanför vattenytan men jag är ändå förbannat nöjd! ..Och om ni inte har märkt är jag åter på bloggbanan. Catch me if you can..!

Dålig uppdatering, ja vet.
Men jag kommer igen när jag åter är på banan och har något intressant att förmedla.

Jag har blivit kallad på anställningsintervju. Jag har fått nyckeln till min lägenhet. Jag är "ledig" resten av veckan. Det har sammanfattningsvis varit en bra dag. Tyvärr min sista dag på Jabo, men kanske inte för alltid. Det återstår att se. Dessutom är det idol ikväll. Jag vill att vi alla tar vårat förnuft till fånga och lägger en eller varför inte två på röster på Tranemo/Svenljungas stolthet Robin Bengtsson! Tjipp!

Jag är tacksam för att jag har någonstans att bo. Jag är tacksam för att jag har mat på bordet. Jag är tacksam för att jag har en familj som bryr sig om mig. Jag är tacksam för att jag är frisk. Jag är tacksam för att jag har ett jobb(?). Jag är tacksam för alla materiella ting jag får. Jag är tacksam för all hjälp jag får. Jag är tacksam för att jag föddes med en brain. Jag är tacksam för att jag underbara vänner. Jag är tacksam för jag är accepterad av min omvärld. Jag är tacksam. Säg aldrig något annat.

Min nya laptop jag alldeles precis skicka en beställning på. Hej ny dator. Hej något fattigare mig.

Hej Lön! Hej Snart-helg.
Nu, off till Gislaved.

Jag är frustrerad, tom och känner mig en aning hjälplös. Jag har en konflikt med mig själv. Kanske vinner jag på att vänta och låta det bli som det blir eller så tar jag mig för något som på alla sätt talar emot mig och som inte alls är genomtänkt. Det har jag gjort förr och det har heller inte slutat så lyckat. Det var bättre förr!

Häromdagen fick jag mig en tankeställare. En person sa till mig att jag börjar gå bakåt i utvecklingen. Kan tolkas som ganska elakt sagt. Men ärligheten är min idol och faktum är att påståendet är sant. Jag har ingen som helst balans i mitt liv. Rutiner och ansvar har jag på något sätt trängt undan. Sopat problemen under mattan och dragit täcket över huvudet för jag ansett att drömvärlden är en bättre plats att befinna sig på. Lättare på alla sätt. Denna levnadsstil är inte hållbar i längden och problemen blir bara fler och större när man åter vaknar upp. Denna veckan har jag varit duktig. Drömvärlden är bara en drömvärld och denna ska bara upplevas på nattetid. Jag har sysselsatt mig och på nytt försökt bygga upp mitt själförtroende och min självständighet.
Igår var en perfekt dag. Det fanns alldeles för mycket att uträtta och göra. Telefonen gick varm och plats för att tänka fanns inte. Nyttigt! Den 18 September började med att klockan ringde alldeles för tidigt för jag skulle kunna vara levande. Men duschen väntade så fanns inget val. Morgonen blev stressig som vanligt, stressad till jobbet, stressade på jobbet för att hinna klart med det mesta så jag skulle hinna iväg till Gislaved på ytterligare en laserbehandling. Besöket gick varken bra eller dåligt. Hoppas på resultat snarast! Sedan fort tillbaka till jobbet för att avverka ytterligare ett par timmar. Vanligtvis brukar jag vara helt slut när klockan slagit 16:00 vilket jag även var igår. Men det kunde inte hjälpas. Efter jag hade stämplat ut kastade jag mig in i bilen och iväg till Borås på fastande mage. Yey! Mitt riktiga första MUF-möte väntade. Det var helt klart över förväntan. När jag lämnade vårt mysiga hak på Österlånggatan 16 kändes allt så jävla bra. I'll be back! Nicklas Vykman var på besök dagen i ära. Och för er som inte är några politikerrävar så är det Moderata Ungdomsförbundets högsta Ordförande. Man kände sig grymt välkommen och dem gjorde mig en hel del blåare än vad jag var när jag kom dit. Äntligen känner mig verkligen säker på att detta är det rätta. Kanske var det de improviserade föredraget Nicklas höll om Kuba eller så var det dem som på något sätt väckte mitt sovande intresse. Tanken som fick mig att skriva detta inlägg  var när jag idag kommer på mig själv sitta och läsa om marknadsekonomi och planekonomi på internet de första jag gör på morgonen. Något som inte intresserat mig sedan jag läste det i Helsingborg. Men för att göra något långt till kort. I'm back on track. Håller alla mina tummar för att jag inte låter detta rinna ut i sanden av ren lathet.

Ibland kommer jag på mig själv sitta och ha dålig magkänsla. Vad jag har dålig magkänsla för kan jag ha glömt. Vilket i sin tur leder till att jag måste fundera ut på vad det är som gör mig mindre happy. Ganska onödigt kan tyckas.



15 Januari är jag där. Yippiekaajeeeej!
Phuket, Thailand.