sannablomgren

Nu har jag kommit fram till det stadiet att det handlar inte så mycket om att tänka och granska längre. Utom att skriva. Och just då infaller sig ordtorka, formuleringstorka och ja, just det motivationstorkan sitter kvar. Jag tar därför på mig mössa, vantar, skor och en varm jacka och beger mig istället ut i höstmörkret. Göra av med dålig energi och in med nya friska tankar. Detta gör jag ihopp om att komma lite, bara lite längre med denna omöjlighet till uppgift.

Kommer jag såpass långt jag vill ska jag unna mig ett stort grönt svenskt äpple och filmen Coco Chanel innan läggdags. Yes!

Sitter i skrivande stund och kollar på plastikkirurgerna på tv 4+. Jag känner en stark känsla av att jag vill också! Det står jag för. Och det är ingen impulsiv tanke. Jag ha funderat på detta länge. Skulle jag våga? Ligga under kniven på en bår i ett kallt rum i ett sjukhuslandskap? Buhu, vad jag är onödigt ytlig.

En nattlig tanke..

Ingen människa är tillräcklig till allt det som krävs idag. Ingen. Det vore till att ljuga, för det finns varken en superkvinna eller superman. Ibland förundras man, eller rättare sagt jag hur människor orkar. Dem är perfekta, har perfekta liv. Dem har allt som jag alltid drömt om. Men inuti kanske fasaden fallerar fullständigt. Kanske. Men varför glömmer jag det lika fort? Varför tänker man inte i dem banorna då man maniskt strävar efter att bli precis som dem. Dem perfekta. Man sätter sin egna vilja framför sitt egna bästa. Eller andras vilja framför mitt egna bästa, min egna vilja. Förvandlas sakta till någon man inte är, utan något man vill bli. Det är kanske nu jag borde gå och sova. Försöka koppla bort tankarna för några timmar. Men jag har insett att jag inte alltid kan vara allt jag vill vara. Alltid prestera mer än bra, alltid vara på topp för för granskande ögon och alltid vara alla till lags. Väljer man att gå sin egna väg hamnar någon i kläm och man får sig sedan själv att skylla. Väljer man att inte vara alla till lags för en gång skull så verkar ingen förstå, förvirrande för att en människa avviker från sitt normala mönster. Finns det någon balans?
Nu tänker jag för mycket, den enda tiden på dygnet då man hinner stanna upp tänka. Nu borde jag sova. 


  

Tillåt mig att grina en skvätt. Förbannade tenta. När jag väl får A ur V och sätter mig och skriver så går det av bara farten. Men just nu. När det gått ett par timmar sedan jag öppnade dokumentet har stressen återigen infunnit sig. Var hittar jag alla källor jag vill? Hur ska jag kunna ge ett resultat när det indirekt inte finns något svar på min frågeställning? Kommer jag någonsin bli färdig? Jag vet att jag stressar upp mig i onödan. Och jag vet att det hör till. Och jag vet att jag kommer klara det. Så ikväll/nu ska jag trotsa tröttheten med tentaskrivande så jag om några timmar kan somna gott, utan att vrida och vända på mig i timmar av stress. Imorgon väntar åter en lärorik dag i skolans bibliotek.

I alla fall. Måndag. En bra dag. Fin dag. En lyckad dag som trots detta har spenderats i skolans bibliotek, en lunch med Fredrik och härlig promenad i ett härligt höstväder med lilla underbara Målle. Men hey, ändå. Vem har kläckt idén om att korsa praktisk informatik med elektronisk förvaltning och dessutom blanda in flashmobs av tyska piratpartister? 

Gonatt. 

Elektronisk förvaltning.






Tjockis och Nörd.
(Anna skrattar varje föreläsning jag tar på mig glajjorna, jag kan nu förstå varför.)

Måndagmorgon. Jag har för ovanlighetens skull inte en stressig sådan. Dock är jag indirekt galet sen då jag egentligen skulle tagit bussen kl8. Men icke. Att vakna en halvtimme innan bussen går och sedan vara ful hela dagen är inte min grej. Idag ska jag sitta med hemtentan i biblioteket hela dagen. Har dock en föraning att jag inte kommer komma så långt jag vill, så långt att stressen kan lägga sig en aning. Motivationen lyser med sin frånvaro och jag famlar i mörkret efter anledningen till denna dag. Men det är det här jag kan och är bra på, så hoppas på resultat idag. 

Jag är tacksam för att ni finns i mitt liv. När självförtroendet är litet så det platsar i en tändsticksask så finns ni alltid där. Vad skulle jag göra utan er? Tack SundsvallsSanna för dina kloka ord.

Imorgon är det åter en ny vecka. Och endast 5 dagar innan hemtentan ska vara på topp, inlämnad och av bästa klass. Annars nöjer jag mig inte. Faktum är att jag kan i rätt stämning bli nästintill manisk när jag väl börjar skriva och bläddrar bland lagar och böcker. Jag blir aldrig nöjd med vad jag än gör och presterar. Bra eller dåligt? I alla fall. Imorgon blir det att bänka sig i skolans bibliotek. I jakt på vetenskapliga artiklar som kan hjälpa mig till högsta betyg, för det ska jag ha. Sedan blir det åter hemgång och spendera lite tid med Målle. Sjön runt och prata skit. Hoppas helt enkelt på en fin dag.

Kickilainen.

 Målle.

Linn och skärgården. 

AnnaAnna.



Danielle.



Johanna.

Jag tror jag ror denna dag i land med. Jag fick mycket gjort trots en alldeles för lång sovmorgon och två träningspass. I detta nu är dessutom mitt skrivbord belamrat med neongröna post-itlappar. Brainstormning på hög nivå. Kanske fiskar jag upp ett bra ämne att skriva om. Kanske inte. Men det kan inte mer än att gå åt helvete med den här hemtentan. Imorgon ska jag ventilera mig hemma hos Mamma på Havrestigen, i hopp om att hon har mycket bra tankar och idéer. Jag kan tacka min mams för mitt politiska intresse och jag har en känsla av att jag kommer få tacka henne stort när jag har avverkat x antal år på denna utbildning. Kalla det fusk, jag kallar det rådgivning.

Nu blir det kudden, i förhoppning om att vända tillbaka dygnet.

Manisk idéspruta alldeles försent på natten.


Jag just nu; Kan vara den skabbigaste bilden på mig ever.

Varför gör jag allting annat än vad jag borde? Jag hade planerat min dag, strukturerat upp den i mitt huvud men den har fullständigt fallerat. I detta nu borde jag ha suttit med min hemtenta. Åtminstone plockat fram en bra frågeställning från hjärnbanken. Men istället hamna jag i spåret runt sjön en sisådär 2 timmar försent än plannerat. Jag har inte duschat och min lägenhet ska få sig en omgång innan jag sätter mig in i den elektroniska förvaltningens fantastiska värld. Kanske drar jag mig för att börja? I hopp om att paniken inte ska infinna sig eller att tårararna inte ska rinna för jag tycker så ofantligt synd om mig själv. Men först ska jag bara städa, äta frulle(!) och ner på ett dödande spinningpass. Sedan efter det ska jag precis som alla andra svenskar hemma i sina stugor avverka ett avsnitt med idol. Hur ska jag hitta tid och motivation? När ska jag hinna med la familia och vänner? Kanske handlar det helt enkelt om prioritering?



 

Lillasyster-söt.

Enligt statistiken följer ni mig fortfarande. Trots att skolan har tagit överhanden över mitt liv. Jag hinner inte, orkar inte och har dessutom ingen motivation till bloggen. Men om man har gjort som mig ikväll. Sovit hela kvällen så har man några timmar att döda på natten, och vad passar inte bättre då med att blogga lite.
Dagen idag har varit fin och som vanligt blandat med stress, stress och för ovanlighetens skull lite stress. Jag vill vara överallt. Hinna med allt och dessutom måste jag komma ihåg allt. Från den minut jag kliver upp ur sängen på morgonen är det stress. Att sova lite för länge, äta frulle på bussen i form av ett äpple. Stressa till studentbokhandeln, sedan skynda vidare med hjärtat i halsgropen till föreläsning.
Efter detta ska det kastas i sig lunch i form av en torftig sallad, knattra ihop en bra avslutning på vårt grupparbetet, skynda vidare till Nordea. Ner till stan för att hitta något fint plagg att förgylla garderoben med och senare stressa vidare till Viskan. Där plocka jag igen 8 års tid på 40 minuter med min barndomskompis Richard och senare gåspringa till bussen. Är det då konstigt att jag däckar fullständigt på soffan när jag anländer på Byns väg 17, 16.30? Tror inte det. Men det är ju inte att förneka. Jag är ett exemplariskt exempel på att förstöra dygnsrytmen. Jag älskar att sova, och då helst på eftermiddagar. Varför sover man alltid som bäst då?
Imorgon, imorgon blir det förändring. Alltid morgondagen. Upp tidigt, stressa av sig med en runda runt sjön och börja med hemtentan som ligger i mitt samvete och gnager.

Tråkigt inlägg från en tråkig Sanna.

Richard.

Sometimes we need to stop analyzing the past,
stop planning the future,
stop trying to figure out precisely how we feel,
stop deciding with our mind what we want our heart to feel.
Sometimes we just have to go.. "whatever happens - happens".

/ Carolina Gynning.

Nu ska Sanna trycka i sig lite kemikalier som min far hade uttryckt sig. Två alvedon ska passera min igensvullna hals. Viktigt, om jag överhuvudtaget ska vakna som en människa imorgon och inte en grönsak. Min dag idag har passerat hyffsat smärtfri. En 12timmarsdag idag. Mycket kommunalpolitik, kommunallagar och demokrati. Mycket tv. Och mycket facebook. Dock lite luft. Imorgon blir det åter biblioteksbesök, ett försök att komma längre med grupparbetet. Så. Gonatt everyone.

14:30.
Vad händer? Något som inte får hända och inte har tid till att hända. Blomman är sjuk. Halsont, feber och hjärnsnurr är ett faktum. Men ändå, inget annat var väntat när var och varannan människa är sjuk just nu. Även fast jag spritat mina händer, unvikit utbytesstudenterna och varit mer bakterierädd än vanligt gick det inte att hjälpas. GREAT. Skolan väntar inte och liten schematid på lager 157 väntar glatt på mig i helgen. Det hinns alltså inte tid med att stanna upp. Ligga och snörvla på min svarta och kolla på filmer dagarna långa. Jag trotsar allt detta och sitter nu med största duntäcket ever, smuttar på en smoothies och är redo för att suga in all information om kommunallagen. Alla dessa 38 sidor och dess 100tals paragrafer ska på något sätt fastna innanför pannbenet. Idag. Helst innan ljuset slockar utanför fönstret på Byns väg. Så dags att börja nu ..!

16:52.
Sådär. 4 sidor kvar av 38. Jag är förbannat bra om jag vill. Det är bara så. Efter kommunallagen och jag har gjort vårat ska det fortsättas att städas. Det börjades som sagt att städas inatt hemma hos Blomgren. Efter ha skjutit det framför mig hela kvällen började Mrs.Anka (Läs; Sanna.) diska, plocka kläder, sortera tvätt osv. Vid klockan 01:30 la jag sedan ner detta projekt. Dock halvfärdigt. Allt för att inte väcka grannarna. Kanske var det förjäves. För imorse var hämnden ljuv. Lät som en orkesterövning i trapphuset. Och nu verkar grannen ovanför totalrenovera sin lägenhet. Allt för att överrösta min Spotifyfinablandning.
Iaf. Något positivt är att min Räv har anländit. Jag är några tusen kronor fattigare men lyckligare. Nu är det bara snön och minusgraderna som fattas.

Igår hade Sanna en förbannat dålig dag. Verkar vara det enda jag ha nu för tiden. Men så är inte läget. Vanligtvis bloggar jag då jag har en dålig dag. Försöker skriva ner det som gror innanför pannbenet. Låta det flöda mellan tangenterna. Även fast jag inte skriver vad som tynger så är det ändå en lättnad. Iaf. Det som igår förstörde min eftermiddag/kväll var en simpel grej. En händelse som kunnat glädja någon. Någon som inte är Sanna Blomgren. Fast ni så väl vet om att jag inte gillar det. Jag vill inte se dem. Jag vill inte ha med dem att göra. Så verkar ni inte förstå. Det gör med skada än nytta. Tro mig. Tvivla aldrig på att jag har självinsikt. För det har jag. Det enda jag ber om är att respektera min vilja. Så!
Dagen idag har spenderats bland bokhyllor, kulturhistoria, politik, skönlitteratur och PROmöten. Den har spenderats på biblioteket i 7 timmar framför min laptop. En bra bit med grupparbetet har vi kommit och det var en nöjd Sanna men trött som klev över tröskeln in i stökig lägenhet på Byns väg 17 nu i eftermiddag.
För det är ett faktum, just nu är min lägenhet den äckligaste människligheten har beskådat. Kläder överallt, disk, tidningar och böcker precis överallt. Men spotify är mer underhållande, böckerna mer viktigare, facebook mer socialt så ja, Jag kommer inte någonstans. Min väska sen Göteborgsresan står kvar i hallen. Ska jag någonsin växa upp eller är det att inse att jag inte kommer bli en pedant hemmafru som ständigt bakar bullar och håller tvättkorgen tom? Bignono. Men nu ska Sannis lämna här. Ta tag i disken och plocka upp mina kläder, boka tvättid och känna ett jag presterar något.. Eller ja. Snart! 

Tro det eller ej. Men fröken Blomgren har precis i skrivande stund grinat ner hela mitt osminkade ansikte och mitt täcke. Jag vet inte var det är. Om det var filmen som var fruktansvärt bra och gripande. Om det var för att jag knöt an handlingen med verkligheten, eller om det berodde på min dag idag som inte varit den bästa eller om det helt enkelt är jag som är en känslig person. Jag skulle nog vilja påstå att det är en kombination av alla de ovanstående faktorerna. Men min fråga är då, är det bara jag som alltid vill att min känsla ska stärkas gånger 10? Känna på känslan ännu mer. Som idag, när jag känner mig lite eländig. Då vill jag helst att någon själ skänker mig all elände i världen. Ge mig lite hungersnöd, brustet hjärta, ensamhet och utsatthet. Jaa låt mig känna mig miserabel till tusen så jag nästa morgon kan känna att jag lämnat mig eländet bakom mig. Att jag vaknar och känner mig lycklig, glad x 10. Eller är frågan istället, är det jag som tänker och analyserar för mycket?
Iaf. Två föreläsningar har avverkats idag. Mycket politik. Vilket jag gillar. Resten av dagen har väl sammanfattningsvis innefattat många dåliga beslut. Jag hoppas helt enkelt det blir en bättre dag imorgon. Under solen.

Det är söndag idag. För er stackare som sitter med bakfylla och ångest så vet ni, jag gör det inte. Och jag är så förbannat glad över detta. 2dagarsfest fick räcka för mig. Fast det var mycket nära på att det blev 3dagars. Imorgon ska jag äntligen få aktivera mina hjärnceller igen. Och denna gången på riktigt. Men nu blir det en sen lunch och sedan ner till gymmet för ett pass Yoga-TaiChi. Tjing!

Bildbevis på att Sanna finally skaffat Spotify. S gjorde min lördagskväll.

Anna övar på Alcazarmoves.


Kan ju tilläggas att AnnaAnna valde sittplatser.



Gyckel.



Jag är såå otroligt schnyygg!



AnnaAnna med SVINAhäftet.


Folk. Här 3 civilekonomer som sedan fortsatte festandet med oss på Harrys.


Min namnskylt man måste ha på sig i 2 veckor. Denna gick Andreas runt med runt halsen på Harrys igår.
Bör även tillägas att jag har blivit kallad Ida ett par gånger.


Idag. Det kostar att ligga på topp.