sannablomgren

Tro det eller ej. Men fröken Blomgren har precis i skrivande stund grinat ner hela mitt osminkade ansikte och mitt täcke. Jag vet inte var det är. Om det var filmen som var fruktansvärt bra och gripande. Om det var för att jag knöt an handlingen med verkligheten, eller om det berodde på min dag idag som inte varit den bästa eller om det helt enkelt är jag som är en känslig person. Jag skulle nog vilja påstå att det är en kombination av alla de ovanstående faktorerna. Men min fråga är då, är det bara jag som alltid vill att min känsla ska stärkas gånger 10? Känna på känslan ännu mer. Som idag, när jag känner mig lite eländig. Då vill jag helst att någon själ skänker mig all elände i världen. Ge mig lite hungersnöd, brustet hjärta, ensamhet och utsatthet. Jaa låt mig känna mig miserabel till tusen så jag nästa morgon kan känna att jag lämnat mig eländet bakom mig. Att jag vaknar och känner mig lycklig, glad x 10. Eller är frågan istället, är det jag som tänker och analyserar för mycket?
Iaf. Två föreläsningar har avverkats idag. Mycket politik. Vilket jag gillar. Resten av dagen har väl sammanfattningsvis innefattat många dåliga beslut. Jag hoppas helt enkelt det blir en bättre dag imorgon. Under solen.