Fuck me, I'm famous.
Varje gång jag samlar upp min ork och klickar mig in här är min kreaktivitet till att skriva bortblåst. Ibland börjar jag skriva i alla fall och till slut finns det ingen hejd på bokstäverna, orden och meningarna efter varanndra. Mina fingrar går loss på tangentbordet och ytterligare ett meningslöst inlägg är författat. Idag är kreaktiviteten bortblåst. Likaså orken.
Idag är det förövrigt en ganska grå dag. Jag vaknade alldeles för sent imorse, därav att jag ser ut som hell idag. Regnet öser ner och jag har inte fått i mig en enda kalori idag. Dessutom är det alldeles för mörkt ute för att jag ska orka vara glad. Men hey, jag gillar regn, men det ska vara med motta. Och som om det inte vore nog så stannar webbradion var 4:e minut, varje eftermiddag likadant. Bluurp...
Någonting som irriterar mig något så fruktansvärt är människor som tror att dem är någon annan än vad dem egentligen är. Status och ytlighet. Pfhy, pyttsan! Okej, jag kan också vara ytlig men jag har fötterna på jorden. Jag vill inte vara någon annan, jag försöker (oftast) sträva till det bättre istället. Att ta lån efter lån för att vinna status med prylar, bil eller lägenhet säger sig själv vara idioti. Idioti att köpa sig till status och dessutom med lånade pengar. Försöka vara någon annan än vad man egentligen är. Ständigt försöka efterlikna samtidigt lider av någon slags hybris får mig att om inte explodera så nästintill av irritation. Självinsikt existerar inte i denna låtsasvärd. Du är genomskådad.
Idag är det förövrigt en ganska grå dag. Jag vaknade alldeles för sent imorse, därav att jag ser ut som hell idag. Regnet öser ner och jag har inte fått i mig en enda kalori idag. Dessutom är det alldeles för mörkt ute för att jag ska orka vara glad. Men hey, jag gillar regn, men det ska vara med motta. Och som om det inte vore nog så stannar webbradion var 4:e minut, varje eftermiddag likadant. Bluurp...
Någonting som irriterar mig något så fruktansvärt är människor som tror att dem är någon annan än vad dem egentligen är. Status och ytlighet. Pfhy, pyttsan! Okej, jag kan också vara ytlig men jag har fötterna på jorden. Jag vill inte vara någon annan, jag försöker (oftast) sträva till det bättre istället. Att ta lån efter lån för att vinna status med prylar, bil eller lägenhet säger sig själv vara idioti. Idioti att köpa sig till status och dessutom med lånade pengar. Försöka vara någon annan än vad man egentligen är. Ständigt försöka efterlikna samtidigt lider av någon slags hybris får mig att om inte explodera så nästintill av irritation. Självinsikt existerar inte i denna låtsasvärd. Du är genomskådad.
Flickan och kråkan.
En låt som följt mig i flera år. Som alltid finns där. En magisk låt med en väl genomtänkt text och ett tydligt budskap. När vi läste Svenska B i Gymnasiet bad våran lärare oss att ta med oss en dikt eller en låttext som betydde något. Jag tog mig med mig denna låttext. Magiskt och man blir som trollbunden när man återigen hör Mikeal Wiehes Flickan och kråkan.
Läs!
"..Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död
Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant
O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent
O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett
För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar
O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent"
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död
Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant
O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent
O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett
För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar
O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent"
Fröken Svår.
Eftersom jag är inne på det nostalgiska spåret nowadays tänkte jag det var passande att lyssna igen en gammal mp3skiva. Jag hittade den när jag letade i pappas enorma filmarkiv häromdagen och det må jag erkänna, en aning lyrisk blev jag allt. En låt jag spelade sönder på mitt flickrum under högstadie/början av gymnasietiden var fröken svår med Lars Winnerbäck. Underbaring där!
"Och du fick höra utav vänner och bekanta
Att "Nu tar vi allt, för allting här är vårt"!
Dom sa att framtiden var ljus
Nu har dom bil och mat och hus
Dom sa att ingenting var svårt
Och du fick höra att livet var en dans på rosor
Och det blev en dans som stack dig hårt."
Att "Nu tar vi allt, för allting här är vårt"!
Dom sa att framtiden var ljus
Nu har dom bil och mat och hus
Dom sa att ingenting var svårt
Och du fick höra att livet var en dans på rosor
Och det blev en dans som stack dig hårt."
Not only words.
Måndag. Jag vaknar i hyffsad tid för en gång skull. Solen lyser och idag är det dagen. Jag hittar kläder direkt utan att dra ut allt ur garderoben som bildar en oorganiserad hög mitt på golvet, på min vita IKEAmatta. Sedan ska det fräshas till, och idag känner jag mig på humör. Jag hinner att sminka mig. Men frukosten får jag offra. Istället får det bli en C-vitamin brus. Därefter ut genom dörren. Jag är tidig, klockan är bara 07:24, den går fyra minuter före vilket betyder att jag har tio minuter på mig. Jag hatar att gå. Det går förbannat sakta. Ständigt 10 meter före. Om någon hade bankat vett i dig innan du tog min cykel hade jag varit tidig på jobbet idag. Förresten du tog den inte, du stal den. Vilket är olagligt i våra svenska lagar. Idiotjävel! Det hinner spelas 2,5 låtar på min Mp3 innan jag är framme. Det är viktigt att det är väl utvalda låtar, det är ju trots allt måndagmorgon. Väl framme på jobbet står redan Simon och väntar på sina papper. När jag väl är endast 3 minuter sen då märker dem det. 10 minuter senare har jag startat upp min dator, loggat in på GARP, skrivit Simons papper och sitter på hotmailen för att undra vad jag ska göra nu? Idag ska 6 st bilar lämna Jabo. 3 Svenska och 3 Norska. En lugn dag, det är alltid måndagar. DHL:n däremot ser tung ut. Men idag har jag faktiskt ett annat tankesätt. Jag ska vara tacksam för varje dag jag är här. Om en och en halv månad är jag någon helt annanstans. Vilket jag helst inte vill. Jabo är inte bara ett jobb, det är ett bra jobb som jag på något vänster lyckades få endast vid 19 års ålder. Ansvar och frihet, vilket kommer försvinna framför näsan på mig då jag sista september kommer hamna på ruta 1 igen. Jag hatar ruta 1. Denna ökända ruta 1.
I alla fall, efter ha suttit på hotmailet ett tag, uppdaterat inkorgen löpandes ett par gånger klickade jag mig in på Ronnie Sandahls blogg och fann dettaa textstycke:
"Det är nostalgi som fyller våra minnens allra vackraste vrår.
Som rymmer detaljerna vi behöver för att pussla ihop våra sammanhang,
som på bråkdelen av en sekund kan återkalla både smak och doft
från allt vi inte vet att vi har förlorat.
Som, i slutändan, berättar vilka vi egentligen är."
Nostalgihysteri. Mitt ord. Min vardag. Tack för mig!
Lördagsnatt.
Tänkte författa ett genomtänkt inlägg om ett ämne jag faktiskt har mycket åsikter om. Men hey klockan är 00:38 och jag börjar bli en aning seg i kolan och ryggen gör ont. Så det får helt enkelt vänta till imorgon. Påtal om annat så har jag haft min andra vita helg i rad. Snart personligt rekord och ja, det går lättare än vad jag trodde. Två veckor kvar till Sthlm och jag är pepp! Då kommer jag ha tre helger att ta igen. Galet bra. Men i alla fall, här kommer inte upp något klyftigt inlägg idag så därför får ni en mycket fin låt av mig istället.
Låtar förknippas ofta med minnen. Denna låten får mig att trilla tillbaka ett år i tiden. Sensommar, början av hösten. Jag bodde då i min lägenhet i "Tvätten" här i Tranemo. Jag och Linnsan levde som varje dag var den sista och hon lärde mig att lyssna på denna låten. Lyssna och njut!
Låtar förknippas ofta med minnen. Denna låten får mig att trilla tillbaka ett år i tiden. Sensommar, början av hösten. Jag bodde då i min lägenhet i "Tvätten" här i Tranemo. Jag och Linnsan levde som varje dag var den sista och hon lärde mig att lyssna på denna låten. Lyssna och njut!
Dangerous.
Namn: Sanna Katarina Blomgren.
Vad drack du senast: Smultroncider.
Vad gjorde du igår kväll: Tod det lugt. Åt tacos och kollade på film.
Hur många hamstrar har du haft: None.
Vad ska du göra i kväll: Minsta möjliga.
Vad ska du göra i morgon: Träna troligtvis och besöka farmor
Senaste inköp: En miniLoka.
Senaste film: Morgan Paulsson.
Vad har du i ditt fönster: Lampa, blommor och ett fotografi på Linn&Johanna, fulla och glada på Hultsfred.
Tycker du om att cykla: Jodå. Går fortare än att gå.
Vem sov du över hos senast: Sofie, hennes stuga i Falkenberget.
Vem sov över hos dig senast: Sofie.
Vem pussade du på senast: Våran rottisvalp!
Vad ska du göra nu: Fördriva tiden här.
Vad ska du göra sen: Troligtvis kolla någon film och sedan kojsa.
Vem träffade du sist: Mamma, pappa, Kattis och Magnus.
Sjunger du i duschen: Nej.
Ringde dig senast: Mamma.
Vem ringde du senast: Pappa.
Hur länge sov du inatt: 9 timmar.
När ska du gå och lägga dig ikväll: När jag är trött.
Vad gjorde du för tre timmar sen: Var hemma hos jennie och var ute och gick med Neo.
Vad skulle du vilja göra nu: Dunno.
Person du kan lita på till 100%: Huh?
Har du badat i år? Ja. Såklart.
Vad heter du just nu på msn: sannablomgren.blogg.se
Hur många syskon: Linda 28, Jennie 23, Erica 13.
Känner du någon som heter likadant som dig? Ja.
Morgontrött? Oja!
När är du född? 29 November 1987.
Var bor du? I Tranemoo. Metropolen, ha!
Nuvarande hårfärg? Platinablond.
Riktiga hårfärg? Blond.
Ögonfärg? Gröna.
Vad läser du för bok nu? Ingen just nu.
Humör just nu? Neutral.
Vad har du för parfym idag? En gammal goding från Lacoste.
Vill du ha barn? Mycket tveksamt.
Hur stort är ditt rum? Ingen aning.
Har du tv/dator i ditt rum? Ja/Nej.
Piercingar? Pasé.
Tatuering? Ja.
Hur många converse allstarskor äger du? 3 par.
Brukar du vara osminkad i skolan? Jag brukar vara osminkad på jobbet, ja!
Skostorlek: 38/39.
Tre saker som skrämmer dig: Övervikt, andra personers uppfattning och växthuseffekten.
Tre saker som du har på dig: Svarta jeans från CM, Stor härlig tröja från Björkvin och svart linne från H&M.
Tre av dina favoritsartister/band: Håkan Hellström och Mustasch iaf. Verkligen en allätare!
Tre saker du verkligen vill ha: Pengar, bil och Hösten 09.
By the way, hittade massa härliga bilder på Laptopen idag.
Lillasyster, mästerfotografen.
Och här har vi henne.
Aragon.
Erica.
Första vårdagen i Oslo. Här Karl-Johann.
Akersbrygga.
Båtar vid Akkersbrygga.
Malin & Malin 16 år.
Jag 16 år. Ser helt skev ut men den bjuder jag på.
Du känner mig allt för väl.
Igår var det alldeles för nära att jag återigen blev en student. Hey, jag älskar skolan. Papper, pennor, anteckningsblock, matteböcker, laptop och deadlines. Låter sjukt, I know. Men faktum är att jag saknar det alldeles för mycket. Det hela började i alla fall med att igår satt jag och kollade runt på utbildningar. Jag tänkte gå till grunden med vad jag egentligen vill med mitt liv. Vad tycker jag är intressant och vad vill jag jobba med i framtiden. Vad är ett bra jobb och vad är något jag faktiskt brinner för. Det jag kom fram till var Politiken. Ända sedan jag var liten har jag varit intressad av politik. Jag kunde rabbla ministrar och partiledare redan i första klass, jag då 6 levnadsår. Och eftersom jag tror att man ärver allting ligger grunden i min mors intresse. När jag var yngre var hon aktiv politiker i kommunen. Det var självklart. Faktum var att jag trodde alla mammor var aktiva politiker när jag var liten, likaså som jag tror att alla dammsugar minst 1 gång om dagen hemma. (Min far är pedant.) I alla fall, jag var med på diverse politiska möten, teaterföreställningar, föreläsningar jag delade ut flygblad för en fin peng och jag trodde det var något alla mina kompisar gjorde. Inte för att jag förstod egentligen var det var så har det ändå rotat sig fast i mig. Det är viktigt att man engagerar sig och drar nytta av att man faktiskt kan påverka. Det går inte att bara sitta hemma och klaga på Sverige, kommunen, skolorna osv. Gör något åt det! Jag har alltid velat engagera mig, helst i allt. Men det är svårt att veta vad man vill när man är yngre. Jag har haft några vändor inom politiken, från att vara Socialdemokrat(!), till miljöpartist och slutligen under gymnasiet landat hos MUF. Nu vet jag vad jag tycker. Jag vet vem jag är och jag har mina åsikter och jag är inte rädd för att uttrycka dem. Så igår gav jag mig därför ut på en sökning på studenum.se och fann en exemplarisk utbildning i min andrastad, Halmstad. Statsvetenskap med inriktning till politisk kommunikation 180 p. Jag blev lyrisk. Framåt kvällningen upptäckte även vi att det fanns platser kvar till Hösten 08. Bostadsmarknaden såg ljus ut och mina betyg räckte gott och väl. Efter tänk fram och tillbaka beslutande jag mig ändå för att vänta ett år. Visst, det är trist. Helst hade jag velat sitta i en hörsal och bara lyssnat och sugit in all information och den poltiska historien om Marx och så vidare. Men, detta skulle bli en aning panikartat. Bostad, ny laptop, flytt, inhandling av böcker, säga upp mig från jobbet och ställa om mig mentalt på ett fåtal dagar hade inte slutat väl. Hösten 09 kommer jag vara sjukt pepp!
Så detta år ska jag ta vara på. Ska engagera mig i MUF i den möjlighet som går. Jag ska bli mer insatt. Pengar ska lägga undan tills studierna börjar och ny laptop ska inhandlast snarast.
Dessutom är det Fredag och jag slutar nu.
Och glöm inte att ta ditt ansvar!
Massa kärlek!
Släppt sargen och kommit in i matchen.
Med en viss påverkan av min syster så har jag börjat lyssa på Nightwish, och ja, jag gillar det jag hör.
Och påtal om föregående inlägg då jag nämde att det bara är 44 år kvar till pension fick jag panik och ångest. Så nu är jag åter en MUF:are. Och ja, jag ska engagera mig mer än vad jag gjort tidigare. Jag har bestämt min utbildning och jag vet vad jag ska göra när mitt vikariat går ut. Sanna is back on track. Tack för mig.
Och påtal om föregående inlägg då jag nämde att det bara är 44 år kvar till pension fick jag panik och ångest. Så nu är jag åter en MUF:are. Och ja, jag ska engagera mig mer än vad jag gjort tidigare. Jag har bestämt min utbildning och jag vet vad jag ska göra när mitt vikariat går ut. Sanna is back on track. Tack för mig.
Livet är ett ord i Singular.
När man reser iväg tar man alltid med sig antingen för mycket ombyten eller för lite. Tar man för mycket kan man inte bestämma vilket av alla de plaggen man ska pryda i, tar man med sig för lite ångrar man sig att man inte tog med sig hela sin garerob. Men det är inte bara resväskans innehåll som detta fenomen kan skildra sig i. Utan detta speglas sig i de flesta valen i livet. Har man för många val kan man inte bestämma sig och har man få val vill man oftast det som är det omöjliga. Varför jag rabblar det här nu är för att jag för någon dag sedan såg endast två vägar jag kunde välja mellan till hösten. Jag ville då stanna kvar på Jabo, vilket är omöjligt. Nu har jag alldeles för många alternativ till hösten så jag blir alldeles yr. Eftersom jag inte tackade ja till skolan i Halmstad fick jag idag reda på att jag är antagen till mitt andrahandsval. Matens Etik, politik och sociala dimensioner 15p på Linköpings Universitet. Ja det är en mycket, mycket, mycket intressant kurs. Men, det fungerar inte att ryckas upp ur vardagen, kasta sig in på en kurs och flytta 20 mil för en kurs på knappt 3 månader. Och känner jag mig själv så vill jag någonting helt annat imorgon. Eller egentligen vill jag det men kanske inte lika mycket som jag vill mäklare, ekonom, frisör, dietist, politiker, optiker, egenföretagare eller bara vara Sanna. (Jag ska inte nämna att jag har planer på att bli statsminister, för enligt Göran Persson så är chansen liten att man blir statsminister om man säger att man ska bli det.) Det har inte alltid varit så här. När jag var inne i studentens lyckliga dagar, när jag tom. börja andra året på Tranemo Gymnasieskola visste jag exakt vad jag vill med mitt liv. Service Managment på Lunds Universitet Campus Helsingborg var min framtid och det fanns inget annat. Självständig och framgångsrik var två ord jag hela tiden strävade efter. Men ju mer tiden tickar på, ju längre bort från dessa ståndpunkter kommer jag. Man lever bara en gång. Livet är ett substantiv i singular. Kanske är det dags för en spark i baken (bokstavligt talat) för fröken Blomgren. Jag är 21 år och jag har bara 44 år kvar till pension. Så därför ska jag börja här och nu!
Kärlek från Fröken Blomgren.
Blondinbella / Isabella Löwengrip.
17 år och redan egenföretagare till 3 företag,
dessutom aktiv i MUF.
Kärlek från Fröken Blomgren.
Blondinbella / Isabella Löwengrip.
17 år och redan egenföretagare till 3 företag,
dessutom aktiv i MUF.
It is.
Jag går bakåt i utvecklingen. Jag har skaffat mig en bilddagbok.
sannablomgren heter jag där, om någon bryr sig.
sannablomgren heter jag där, om någon bryr sig.
Mer telefonummer och klarspråk tack!
Vad vill du bli, eller vad föredrar du?
Att ragga upp någon eller att själv bli uppraggad?
Ska man föredra något av dem beroende på om man är tjej eller kille, en oskriven regel?
Tyvärr kan jag inte svara på dessa frågor, men jag kan spekulera och ge er min synvinkel på det hela. Jag tror nämligen dessa två fenomen hör ihop. Alla vill bli uppraggade, vilket leder till att ingen blir det om ingen bestämmer sig för att ragga upp någon. Alltså en ge -och ta situation eller en ond cirkel, bestäm själva. Någonting de har gemensamt är spänningen. Kicken som kryper sig inpå när man vågat lämna sitt telefonnummer eller bjuda någon på en drink. Egentligen, om man inte vågar ragga upp någon, kan man då gnälla över att man inte hittar sin stora kärlek. Är inte hela livet en chanstagning värd att göra det bästa utav? Men visst, i ärlighetens namn, att bli uppraggad utav någon är charmigt, kul och alldeles precis det man vill. Hur än personen i fråga ser ut så blir man glad, man har vågat chansa och bara genom det vunnit något - inte minst den hissnande egna kicken. Och som sagt, alla blir galad över att ha fått en komplimang, så tänk på det. Om det inte leder till någonting mer så har du i alla fall gjort en person glad.
Jag vet inte hur många gånger jag tillsammans med vännerna diskuterat raggningsproblemet, om det nu är ett problem. Vad har jag att förlora om jag skulle våga ragga upp någon? Hur farligt kan det vara? Det värsta som kan hända är att jag får nobben eller börjar stamma, vilket inte är speciellt farligt i sig. Man misslyckas alltid någon gång, men tillslut kanske det ger resultat. Killen eller tjejen du raggar upp kanske mest av allt vill att du gör det, om du då vågar detta blir belöningen dubbelt så stor. En vinst med 200%. Hur ska snyggingen på krogen förstå att du är intresserad om du inte vågar? Visst du kan blinka, närma dig han/hon i smyg eller dricka samma alkohol som personen bara för att verka intressant. Men det blir ju bara mer pinsamt, tänk så mycket lättare det är att bara gå fram och tala klarspråk. De flesta utav oss är ju så otroligt bra på att babbla på annars...,så varför inte spara lite saliv till kvällsraggandet.
Vad tycker jag då bäst om? Svårt. Klart att jag uppskattar de få raggningsrepliker man blivit tillägnad genom åren eller de drinkar man blivit bjuden på, men kicken när man vågar ragga upp någon själv är nog så uppskattande. Spänningen, blygheten som jag sällan känner gör sig påmind och fnissandet med tjejgänget dagen därpå. Det är sådant vi måste fylla på "livsryggsäcken" med medan vi kan och därför tror jag det är viktigt att ha i alla fall en period som singel och nyfiken. Som sagt, inse hur glad du blir själv utav att bli uppraggad och våga därför göra detsamma. Sverige behöver ragga mera, bli ett modigt folk som vågar tro på sig själva. Det är bara att springa om du får nobben och försöka nästa gång.
Istället för att intala dig att du inte kommer att lyckas, tro på att det är just dig han/hon vill ha, om så bara för en kväll!
Malin Niklasson, gästkrönikör varje tisdag.
lugnafavoriter.
Under ytan,
är vi alla små.
Under ytan,
kan en god själ förgås.
Blir inga vidare genomtänkte inlägg nuförtiden. Kanske finns det orsaker. Kanske inte. Det jag i alla fall vet är att jag gillar att skriva. Låta fingrarna trilla över tangentbordet. Men just nu känner jag att det finns inget att skriva som har någon mening eller som är betydelsfullt. Kanske är på tiden att jag tar en pause härifrån. Kanske inte. Får se när jag kommer tillbaka, kanske om en kvart, om en timma, en vecka eller en månad. Men för guds skull - Forsätt följ min blogg!
Nattskift.
Lånad lista från Nosecrets.blogg.se
Fullt namn: Sanna Katarina Blomgren.
Piercingar: Nej. Pasé.
Tatueringar: Ja.
Du samlar på: Inget.
Hur tidigt stiger du upp: 06:30.
Vad ska du göra ikväll: Borde städa färdigt, men kommer bli film och sova,
Vad är du allergisk mot: Laktosintolerant och Glutenallergi.
Använder du hårspray: Ja.
Kan du stå på händerna: Nej, men har kunnat.
Favoritserie: Grey's Anatomy.
Håkan Hellström eller The Ark: HÅKAN, såklart.
Salt eller socker: Socker. Äckelmig.
Gillar du ketchup: Ibland.
Är du glad nu: Nej.
Var du glad igår: Nej.
Känner du någon som jobbar på sjukhus: Ja. Många.
Vad dansar du till: Med alkohol i blodet, allt.
Kan du sjunga: Nej.
Mer värt än guld: Mina fina.
Spagetti eller makaroner: Makaroner.
Ett land jag vill besöka: Just nu Finland. Saknar.
Fullt namn: Sanna Katarina Blomgren.
Piercingar: Nej. Pasé.
Tatueringar: Ja.
Du samlar på: Inget.
Hur tidigt stiger du upp: 06:30.
Vad ska du göra ikväll: Borde städa färdigt, men kommer bli film och sova,
Vad är du allergisk mot: Laktosintolerant och Glutenallergi.
Använder du hårspray: Ja.
Kan du stå på händerna: Nej, men har kunnat.
Favoritserie: Grey's Anatomy.
Håkan Hellström eller The Ark: HÅKAN, såklart.
Salt eller socker: Socker. Äckelmig.
Gillar du ketchup: Ibland.
Är du glad nu: Nej.
Var du glad igår: Nej.
Känner du någon som jobbar på sjukhus: Ja. Många.
Vad dansar du till: Med alkohol i blodet, allt.
Kan du sjunga: Nej.
Mer värt än guld: Mina fina.
Spagetti eller makaroner: Makaroner.
Ett land jag vill besöka: Just nu Finland. Saknar.
Empty.
Återigen Måndag. Åter en helg har förbrukats och ett steg närme hösten. Min helg har spenderats framför datorn, Tv;n eller i sängen. Jag har knappt visat min bleka nuna utanför dörren och har inte fått många knop gjort. Kanske var det de jag behövde, kanske inte. För tröttheten är mer än påtaglig och ögonen kämpar hela tiden emot mig. Min helg började i Fredags klockan 11 och slutade imorse klockan 07.30. Däremellan har jag på något vänster lyckats sova bort 33,5timmar. Nästan en hel arbetsvecka. Unbeliveable. Kanske beror det på min inställning till livet just nu eller så har jag helt enkelt drabbats av kronisk trötthet. Troligtvis förstnämnda.
Uppdaterar senare..!
Vit Lördag.
Idag känner jag mig patetisk. Just nu sitter jag iförd mjukiskläder, osminkad och håret i en knut på huvudet. Klockan är 21:59 och jag sitter alldels för mycket ensam hemma. ALLA är så jättemycket upptagna idag utan jag. En vit helg var det ja. Yippiekajeeeej för vit helg, not. Dessutom lyssnar jag på låten "Elevator". Jag hatar den låten. Har febrilt försökt ringa mamma och pappa, dem enda som inte är så upptagna så dem kan prata i telefon. Men, det visar sig att dem inte har någon täckning där ute i skogen, var dem nu befinner sig. Är det såhär man har en vit helg, ska jag aldrig mer ha en vit helg. Tack för mig !
01:56.
vad heter du? Sanna Katarina Blomgren.
Hur många kuddar har du i sängen? 2.
hur lång är du? 173 cm.
vad åt du senast? Nudlar.
favorit tuggummi? Juicyfruit.
vad har du på dig just nu? Leggins, tunika och myströja.
vad va de sista du sa? Ok, hejdå.
vad stog de i det senaste sms:et du fick? och vem va de ifrån? Ne men chrille har.. Från min syster.
vad svarade du? Inget.
vem skickade du sms till senast? Bigsis.
Favorit dryck? Ramlösa.
Sommar eller vinter? Båda.
kort stubin eller lång stubin? Kort.
Hur vill du dö? Somna in.
Fulaste ovana? Lat.
Biter du på naglarna? Tyvärr.
Vilken sko storlek? 38/39.
Saknar du någon just nu? Ja.
Har du varit kär? Ja, jo.
Knarkar du? Bignono.
Vilken är din bästa sida? -.
Vilken är din sämsta sida? Lat.
Om du fick åka tilbaka i tiden, vilket tilfälle hade du valt att åka till då? 50-talet.
Vilken färg har du på din tandborste? Rosa, vit och blå.
Vad köpte du senast? Nudlar.
Gungar du på stolen? Ibland.
Vad är du rädd för? Mörker, ensamheten, andra människors uppfattning, övervikt osv.
Vilken är din favoritmat? Asiatisk.
Är du höger eller vänsterhänt? Höger.
Är du rädd för insäkter? Ja.
Blått eller rosa? Marinblå.
Telefon eller msn? Telefon.
Vad är de pinsammaste du någonsin gjort? Pinsamheten är en del av min vardag.
Sjö eller hav? Havet såklart.
Snö eller sandstrand? Båda.
ögon eller hår? Båda.
Vilken stad är du född i? Borås
Är dina föräldrar skilda? Nej.
Har du några syskon? Linda, Erica och Jennie.
Vilket är ditt favorit djur? Katter och Hundar.
Vilket är ditt favorit uttryck? Såpass.
Svär du mycket? Alldeles för mycket.
Loka eller ramlösa? Ramlösa
Spara eller slösa? Jag vet inte hur man sparar.
Fredag hela veckan.
Fredagskväll. Vanligvist brukar jag inte vara hemma. Hemma där jag är just nu. Det har varit en lång fredag, och gissar jag rätt kommer det vara en lång helg. Det är nästan så man önskar att det är Söndag. Dagen idag har spenderats framför Tv:n, i sängen sovandes eller här framför datorn. Underhållning på hög nivå, not. Förtäring av nudlar som jag inte tål och Jönssonligan. Sanninge och konsekvens med Joakim över Msn. Dock väldigt intressant. Bör testas helt klart! Snart slår klockan spöktimman och det kanske är på tiden att jag går och lägger mig. Men en konstig känsla har kommit över mig. För en stund sedan stod Neo helt stissig i fönstret och skällde konstant i 15 - 20 minuter. Jag smög ner men kunde inte urskilja något i mörket. Men något måste det har varit? Med en konstig magkänsla sprang jag fram till dörren och låste. Men jag tycker det är på tiden att någon kommer hem nu. För ut i mörket med hundstackarn går jag inte. Bignono!
Nåväl, gonatt på er alla !
LinnPinn gör en Sanna-pose.
No one.
Ett kravlöst liv. Hade vart något. Ett liv helt utan krav, inga måste och framförallt ingen stress. Just nu känner jag mig faktiskt ganska tom. Jag är inte sugen på någonting. Fest, kan kvitta. Helger är till för att sovas bort. Lägenheter finns inga. Att ordna ett jobb till höst känns just nu som en plåga som bara förföljer mig. För faktum är att jag känner mig ganska orkeslös. Jag har inga krafter kvar. Och det behövs då man ska vara ny på en arbetsplats. Ny miljö, nya människor och framförallt nya arbetsuppgifter. Just nu vill jag ingeting. Jag vill inte bo kvar där jag är nu. Jag har inte orken att flytta. Jag vill inte vara kvar på Jabo men jag vill inte vara ny på en arbetsplats. Så är läget just nu. Tjing!
Misslyckande.
Mitt första blogginlägg på den här bloggen.
Detta är för 1 år och 8 månader sedan. Jag bodde och studerade i Helsingborg.
20 November 2006.
Mm, märks att jag inte lärt mig detta än.
Skrivit fetaste inlägget och så försvinner det.
Omg. Jag har iaf skaffat en sån här nu, var på tiden.
Bloggskrivare som jag är.
Vart i köket och hämtat paket nr2 av russinen. Lever på det
nu för tiden, Russin & Cashewnötter. Melike.
Idag har det varit skolan, skola mellan 11 och 16.
Fast jag var ledig, men PM:et ska vara inne på onsdag
så har inte mkt till val. Ska till skolan en sväng imon med .
Nu i helgen var bästa här. Massa mys, film och shopping.
Välbehövligt. Ovärdeliga stunder.
Miss you already.
Kommande helg blir lugn med, Malmö till syster kanske och
Helsingör en sväng. Födelsedag snart och det ska ju firas det med : )
Kristofer var uppe en sväng igår. : ) Alltid lika kul att se han,
hade inte sett han på ett och ett halv år och nu har han vart här två helger
i rad. : ) Väldigt speciell men en fin personlighet.
Förövrigt ; Farfar fattas.
Lunds Universitet, Campus Helsingborg.
Detta är för 1 år och 8 månader sedan. Jag bodde och studerade i Helsingborg.
20 November 2006.
Mm, märks att jag inte lärt mig detta än.
Skrivit fetaste inlägget och så försvinner det.
Omg. Jag har iaf skaffat en sån här nu, var på tiden.
Bloggskrivare som jag är.
Vart i köket och hämtat paket nr2 av russinen. Lever på det
nu för tiden, Russin & Cashewnötter. Melike.
Idag har det varit skolan, skola mellan 11 och 16.
Fast jag var ledig, men PM:et ska vara inne på onsdag
så har inte mkt till val. Ska till skolan en sväng imon med .
Nu i helgen var bästa här. Massa mys, film och shopping.
Välbehövligt. Ovärdeliga stunder.
Miss you already.
Kommande helg blir lugn med, Malmö till syster kanske och
Helsingör en sväng. Födelsedag snart och det ska ju firas det med : )
Kristofer var uppe en sväng igår. : ) Alltid lika kul att se han,
hade inte sett han på ett och ett halv år och nu har han vart här två helger
i rad. : ) Väldigt speciell men en fin personlighet.
Förövrigt ; Farfar fattas.
Lunds Universitet, Campus Helsingborg.
Benblått.
Carrie Bradshaw, Miranda Hobbes, Charlotte York och Samantha Jones. Fyra underbara dock olika personligheter blir till ett. Filmen var sagolik, ljuvlig och helt underbar. Och alla dessa kläder, enorm walk-in-closet och såklart Mr.Big. Många gånger, och om igen känner man igen sig. Ingen idé att förneka det. Alla jag känner och jag lovar er att alla ni känner av den kvinnliga sorten har en Mr.Big i sitt liv. En film som är värd att ses om och om igen. Känner jag mig rätt kommer detta bli en film jag kommer kunna se varje dag, flera gånger om och aldrig tröttna på. Precis som med serien.
Igår blev det som sagt staden B. Från att bara vara jag och Petsson, blev vi till slut 4 stycken. Carban och Frida var även dem fikasugna. En torftig kycklingsallad på Tant Grön efter att jag hade gjort mitt namn på Viskan. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta men jag drog klart uppmärksamheten till mig. Nåväl. Efter mycket uppdateringar på Tant Grön bar det av på bio. Ett någorlunda impulsivt beslut. Fantastiska film.
Idag är det Torsdag. Imorgon Fredag. Vanligvis brukar jag vara uppspelt över helgens bravader. Det brukas ringas runt, sms:as och planneras inför veckoslutet men telefonen ger inte ifrån sig minsta lilla livstecknet. Tröttheten är påtaglig och festsugen är jag definivt inte. Kanske är det nu jag får sota för ett halvårs konstant festande. Just för stunden ser jag bara framemot att klockan slår 16, jag får gå hem och slänga mig på sängen framför gamla topmodelavsnitt.
Sthlm. En stad jag ofta nämner i min blogg. Sveriges vackraste stad. (Vilket jag säger om Helsingborg med, men ändå..) Snart är jag där. Med Spädgrisen, Carban och en bekant till dem. Scandic Hasselbacken på Djurgården får bli vårat hem över helgen vecka 35. Tjejmilen står på schemat för vissa av oss. Dock inte mig. Mitt mål med året blir pannkaka och benen börjar gå i den blåa färgen. Hjälp! Så jag och Caarban får roa oss vid sida av, heja på och ha våran egna vätskekontroll. Ha! Kommer bli en alldeles förträfflig helg : D.
Snart är boken utläst. Så dumt av Mia Törnblom. Det bästa jag läst på länge. Finns inget stopp, kapitel efter kapitel avlöser varanndra och jag är som frälst av denna människa, fascinerad av den undre världen och vägen tillbaka till verkligheten. Mycket intressant. Bör läsas!
"Jag har ju alltid sett mig själv som en partytjej på Café Opera som snortar kokain med tusenlappar på lyxiga krogtoaletter eller på hemliga efterfester med andra riktigt coola människor. På något vis råkade jag ta en omväg förbi Sergelplattan, det var inte alls meningen att den skulle bli så långvarig och det var definivt inte meningen att det skulle sluta så här."
Underbara Kungliga Huvudstad.
Underbara Kungliga Huvudstad.