sannablomgren

Det är sällan jag känner igen mig i en film. The Notebook var speciell och är speciell. Fick mig verkligen att tänka två gånger.

When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse

And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Klockan är nu 09:11. Rastlösheten är påtaglig.

Åter ny vecka. Nya tag. Skam den som ger sig.
Påtal om annat, jag har nu kommit underfund med min sk. "oroliga själ" som jag tidigare nämt i ett inlägg. Jag flyttar runt och byter jobb, ångrar mig, trivs inte och vill hela tiden någonannanstans. Jag vet nu vad det beror på. Jag är en person som alltid ser till att få det jag vill. Vill jag flytta till Oslo, gör jag det. Inget mer med det. Men dock är jag fruktansvärt impulsiv och spontan. Många gånger då jag följt mina infall och sedan ångrat mig beror på att det oftast inte är så genomtänkta. Nu vet jag det. Så min läxa - "Tänk två gånger".
    Nog med det. Helgen som passerat spenderades som sagt nere i Halmstad. Marinfestivalen hade lockat dit folk från hela Sverige, barn som vuxen, Stockholmare som smålänning. Så i Fredags packade vi in oss, Jag, Frida, Linn, Sofie och Andrea i en liten röd stuga/barrack/studenlägenhet, ja kallade vad du vill. Men i den stugan överlevde vi helgen och den hoppas jag att vi alltid kommer minnas. Mycket trevlig sådan. Club Moskva, Afterbeach, Nudelbar, Seth, Gislaved, Vacker utan spackel, Tylösand, Strandparken och Bulls m.m.
Helgen som kommer hade vart tänkt att spenderas i den kungliga huvudstaden. Men efter faktiskt ha tänkt två gånger så blir jag kvar på västra sidan av vårt avlånga land. Jag måste bli av med magalufsjukan, en vit helg är även välbehöligt. Då jag inte haft det sen jag flytta hem från vårt grannland i väst. Helgen kommer att spenderas med mina päron i Halmstad och självklart en trip till Sveriges vackraste stad Helsinborg.

Förövrigt; Igårkväll när jag skulle somna kom en tanke till mitt huvud som en blixt från en klar himel. "Sanna, vad har du gjort". Värsta tabben i min blogghistoria. Såklart att det ska stå tryggt i förra inlägget och inte tryckt. Vad hände där egentligen? Och hur kom tanken till mitt huvud?

Fredag idag. Och hey, jag maxa på jobbet som vanligt. 10-meter-före-Sanna. Så vad resulterar detta i? Jo jag är klar för dagen, en bara sådär x antal timmar för tidigt. Dessutom var jag en halvtimme sen imorse. Jag har fint och prydligt radat upp alla papper, skrivit fina gula post-itlappar och markerat med en kulspetspenna vart chafförena ska skriva på. Mot förmodan kommer dem att lyckas utan Sannas hjälp att skriva på rätt papper, för en gång skulle kanske? Så nu ska jag ta fram ledsna hundögonen, hosta lite extra och förklara för chefen att jag gör ingen nytta mer för dagen.

Förövrigt ; Jo, inlägget igår, var onödigt att publicera men finns ingen mening med att ta bort det nu när redan att tvåsiffrigt antal bloggläsare beskådat det.

Ibland när jag tänker för mycket, jag är född till att tänka för mycket bör tillägas, blir jag ledsen eller snarare blödig. Jag blir liksom lack när jag tänker på den jag blivit, och den jag har varit. Jag, på något sätt föraktar och hatar den person jag har varit och är ledsen för den jag blivit. Det finns vissa, fina, ljusa stunder i livet jag älskat mig själv. Vart stolt för det jag presterat, sagt och gjort. Den jag blivit och den person jag varit strider helt till fullo mot mina principer. Jag har försökt och försöker ständigt att förändra mig själv. Ibland är jag så självupptagen med mitt jag inte orkar med det som händer i min omvärld. Är det inte bättre att acceptera att jag alltid kommer vara den Sanna jag är nu? För faktum är att jag är så otroligt trött på att prestera och hela tiden sträva till att bli någon bättre.Jag är egentligen bara så trött på att jämföra mig med andra människor, men kan bara inte sluta. Jag vill bara duga. Att det ska vara så invecklat och svårt.
Jag tänker inte publicera detta inlägget nu. Det vore bara dumt. Men ändå gör jag det.

Narkolepsi va det ja. Eller Magaluf(?) Jag skulle iaf röja upp på mitt rum, minns att jag kasta alla smutskläder i en hög, påväg att bädda rent i min säng sen helt plötsligt vaknar jag halvt sittande/halvt liggandes sovandes på min säng. Vad hände där? Måste rycka upp mig. Får bli att slänga in en maskin tvätt och sedan en långrunda. Detta håller inte. Ikväll ska det grinas till the notebook. Har hört att den ska vara riktigt bra.

Jag, Sanna Blomgren lovar från här och nu att ta mina allergier på allvar.

Mitt i allt slit, med mängder av DHL'crap så måste jag tillåta mig själv att små-le.
Det är ganska lustigt att jag kallar fröken Malin Måhlin för spädgrisen.

Jotack, många i min omgivning är trött på mig. Det märker jag och det har jag fått höra. Jag ger inte ifrån mig någon som helst positiv energi och jag är verkligen ledsen för det. Klagomuren. Men råga på det, jag har märkt att jag är fan så trött på mig själv med. Ständigt tankspridd, missar tider, tappar något där, glömmer något här, försovningar osv. Försovit mig två gånger bara denna veckan, glömmer min medicin på jobbet, sover bort eftermiddagarna och bara klagar, klagar, klagar. Om man ändå kunde kliva ur skalet och bara vara någon annan för en dag. Sedan krypa tillbaka och bli den gamla Sanna igen. Kalendersanna eller kontrollsanna, kallade vad du vill. Men jag saknar den tiden. Faktum är jag har ingen ork eller kraft för att ta tag i verkligheten. Saknar energi till allt. Inte konstigt att jag ständigt flyr verkligheten och lever för helgerna.
Dessutom är jag en orolig själ, vilket de flesta jag känner vet om. Jag tror hela tiden gräset är grönare på andra sidan, flyttar runt, byter jobb. Och hela tiden längtar någonannanstans. Hela min gymnasietid längtade jag tills jag skulle få ta studenten och flytta ner till Helsingborg. När jag hade bott i Helsingborg i ett halvår valde jag att flytta tillbaka till Tranemo. Efter ha bott i Tranemo 1 år, hade jag både vart påväg till Halmstad och Malmö men resultatet av mina flyktiga idéer slutade i Oslo. När jag bodde i Oslo längtade jag till sommaren då jag skulle bege mig hemåt, eller ta mitt pick och pack och flytta till Kalmar. Nu sitter jag här, i Tranemo för att tilläga, längtar mer än någonsin tillbaka till Sveriges vackraste stad Helsingborg. Jag har ingeting där nere, inget jobb, inget dig bara några få kontakter med gamla klasskompisar. Men, jag hör hemma vid havet. Och den tiden där gav mig så otroligt mycket. Någon dag måste jag bara återvända. Jag känner mig hemma i Helsingborg. Men innan dess ska jag tydligen enligt mina planner flytta till Sthlm, göra Hösten 08 i Oslo och Asienresan 09(!)

Kanske borde jag hålla mig borta härifrån. För risken finns att jag skriver massa dumt. För min dag har varit en katastrof.
Kasta mig på sängen när jag kom hem, vakna nyss. Men det är fortfarande den 15:e. Så ska gå och lägga mig igen och hoppas på en bättre morgondag.



Go Go Dolls - Iris

Im yours med Jason Mraz återvände med stormsteg och jag blev nykär. Nu strömmar hans sköna toner ut genom mina datahögtalare på jobbet. P3 Star vet hur jag vill ha det en sånhär grå Tisdagmorgon. Dock överröstas hans sköna klang med min vidriga hosta jag gått och skaffat mig nere på Magaluf. För frisk är jag inte och i helgen vankas Halmstad. Jag kan somna när som helst och var som helst. Narkolepsi kanske ni tänker? Jag tänker Magaluf. Dock vaknar jag titt som tätt av andningsuppehåll. Obehagligt.

13:24.
Nu har Sanna varit och uppsökt läkare. Ingen halsfluss var att konstatera men fick ta en halsodling och se vad dem onda jävlarna hittar på nere i min hals och lungor. Jag Sanna, 21 år (snart) är inget fan av att uppsöka någon form av sjukvård överhuvudtaget. Jag känner mig som 4 igen. Och när dem beter sig som dem gjorde idag så undrar jag om jag någonsin tänker gå tillbaka då min hals inte mår bra? Jävla sjukvård. Och kände jag mig som 4 när jag gick dit så känner jag mig som en 2åring nu som har blivit fullständigt trampad på. Kanske överdrivet från min sida men så är min åsikt. I alla fall, Antibiotika 3 ggr om dagen och några mystiska kapslar 4 st om dagen. Gourmetmiddag, då jag inte kunnat äta på två dagar!

Frågan är ju nu, var tog det genomtänkta inlägget om Magaluf vägen? Det undrar faktiskt jag med. För jag vet inte vad jag ska skriva. Svårt att sätta ord på. En vecka med sol, bad, sköningar, smeknamn, mina uttryck jag är totalt insnöad på, god mat och olagligt mycket alkohol. Det har varit en hård vecka. Med 2 - 3 timmars sömn varje natt. Vilket verkligen har satt sina spår. Men jag är inte den som är den, jag är den andra. Ha! Med en receptionist som kunde "go to hell" och var ett "bloody animal", med kvarglömda hjärnceller i Sverige, med en massa alkohol, ett hell of a crazy gäng och för lite sömn så kan vi vara jävligt tacksamma för att vi överlevde vecka 28'2008!
Då jag har svårt att sätta ord på en oförglömlig resa får jag helt enkelt sätta namn på det istället:

-  Fiesta Magamar - Rum 205, 209, 211 - Stekande sol - Gävle - Speedos - Klasse - Poker - CF - Djungeldjuret Hugo - Jesper - Bag in da Box - Stockholm - Josef - Markus - Pontus - Christian Ekdahl - E4:an - Grabbarna Grus - Casablanca - Carban - Spädgrisen - "Sexi, kom igen å ta telefonen då" - Ruschnikov - "Vad i helvete hände igår?" - Nachos - Paella - Caaarban - MILF - Spädgrisen -  Hawaii Tropic -

Ge mig Magaluf, här och nu igen.

Stjäl lite bilder från dig spädgrisen, mitt arma jag har inte orkat ladda upp mina egna. fifan!

Jag var bara tvungen.

Imorgon lyfter planet. Och det vore till att ljuga om jag säger att resfebern inte infinner sig, för det gör den. Spänningshuvudvärk, magont och stressad är min vardag idag och säkerligen imon. Jag hatar att flyga, antingen får det bli lugnande eller jäger. Bara att välja Sanna. haha. Vi det här laget borde jag vara van vid flygplan. I vintras besökte jag 7 plan varje natt, av olika anledningar men ändå. Förbannad och trött på grisiga charterresenärer var jag, men nu är jag en själv och jag tänker grisa som aldrig förr. Japp! Så om 24 timmar sitter jag i bilen påväg till Landvetter, om 48 timmar ligger jag och pressar som aldrig förr på en strandsäng på en vit strand med turkost vatten. Ha!

Men känns som det är en bit dit. Som i tidigare inlägg nämde jag att jag skulle tvätta, stryka, tvätta.. ja allt som har vuxenpoäng, men har jag gjort något av det? Nej! Så att konstatera, är Sanna vuxen nog att ta hand om sig själv? Nej! Så  när jag stämplat ut här och semesterförklaratat mig själv ska det på bästa möjliga mån ta sig hem. brännas skivor, leta upp mina gladiatorsandaler på vinden (köpta förra året), hem och tvätta, städa, packa, genomgå någon slags peeling (hatar att flaga), hårinpackning och dessutom leka med frida!  Ikväll blir det grillning, jag är sugen på lax så hoppas det blir något i den vägen. Fira in min 1 veckas lång semester med en cider är klart lockande, får se va kvällen har att bjuda på helt enkelt.

Det blev inget soffan igår. Det blev heller inget avsnitt av  vänner. Men det blev sängen. Ungefär en sådär 6 timmar innan egentligen läggdags. Fuck. Dörrklockan ringde och jag gick upp för att inte orka vara trevlig, för att helt enkelt inte ville visa mitt sletna jag. Lägger mig på sängen för att invänta dem sociala där nere att lämna, men hey. Jag somnar. Vaknar 19:50, jag skulle vart hos Farmor 19:00. Paniken var ett faktum, kastar mig ut i bilen och iväg. Så vad resulterar detta i? Dålig sömn inatt, såklart. Dessutom agera jag någon slags fyllechaffis igårkväll. Till Mcdonalds och hem igen. Ditresan var trevligare än hemvägen. För som de flesta alkoholiserade ungdomar vet så blir fyllan kraftigare ju längre in på kvällstimmarna vi kommer, oftast. Ditresan blev allsång med Mustasch, Nightwish, In Flames och Björn Rosenström såklart. Hemresan däremot fick jag göra mig bekant av hur det känns att sitta 40 minuter i en pöl av öl. Jotack. För väl framme i Borås råkade bara en öppnad öl hamna i förarsätet, liksom bara sådär. Hum..