sannablomgren

Jotack, många i min omgivning är trött på mig. Det märker jag och det har jag fått höra. Jag ger inte ifrån mig någon som helst positiv energi och jag är verkligen ledsen för det. Klagomuren. Men råga på det, jag har märkt att jag är fan så trött på mig själv med. Ständigt tankspridd, missar tider, tappar något där, glömmer något här, försovningar osv. Försovit mig två gånger bara denna veckan, glömmer min medicin på jobbet, sover bort eftermiddagarna och bara klagar, klagar, klagar. Om man ändå kunde kliva ur skalet och bara vara någon annan för en dag. Sedan krypa tillbaka och bli den gamla Sanna igen. Kalendersanna eller kontrollsanna, kallade vad du vill. Men jag saknar den tiden. Faktum är jag har ingen ork eller kraft för att ta tag i verkligheten. Saknar energi till allt. Inte konstigt att jag ständigt flyr verkligheten och lever för helgerna.
Dessutom är jag en orolig själ, vilket de flesta jag känner vet om. Jag tror hela tiden gräset är grönare på andra sidan, flyttar runt, byter jobb. Och hela tiden längtar någonannanstans. Hela min gymnasietid längtade jag tills jag skulle få ta studenten och flytta ner till Helsingborg. När jag hade bott i Helsingborg i ett halvår valde jag att flytta tillbaka till Tranemo. Efter ha bott i Tranemo 1 år, hade jag både vart påväg till Halmstad och Malmö men resultatet av mina flyktiga idéer slutade i Oslo. När jag bodde i Oslo längtade jag till sommaren då jag skulle bege mig hemåt, eller ta mitt pick och pack och flytta till Kalmar. Nu sitter jag här, i Tranemo för att tilläga, längtar mer än någonsin tillbaka till Sveriges vackraste stad Helsingborg. Jag har ingeting där nere, inget jobb, inget dig bara några få kontakter med gamla klasskompisar. Men, jag hör hemma vid havet. Och den tiden där gav mig så otroligt mycket. Någon dag måste jag bara återvända. Jag känner mig hemma i Helsingborg. Men innan dess ska jag tydligen enligt mina planner flytta till Sthlm, göra Hösten 08 i Oslo och Asienresan 09(!)