sannablomgren

Ibland när jag tänker för mycket, jag är född till att tänka för mycket bör tillägas, blir jag ledsen eller snarare blödig. Jag blir liksom lack när jag tänker på den jag blivit, och den jag har varit. Jag, på något sätt föraktar och hatar den person jag har varit och är ledsen för den jag blivit. Det finns vissa, fina, ljusa stunder i livet jag älskat mig själv. Vart stolt för det jag presterat, sagt och gjort. Den jag blivit och den person jag varit strider helt till fullo mot mina principer. Jag har försökt och försöker ständigt att förändra mig själv. Ibland är jag så självupptagen med mitt jag inte orkar med det som händer i min omvärld. Är det inte bättre att acceptera att jag alltid kommer vara den Sanna jag är nu? För faktum är att jag är så otroligt trött på att prestera och hela tiden sträva till att bli någon bättre.Jag är egentligen bara så trött på att jämföra mig med andra människor, men kan bara inte sluta. Jag vill bara duga. Att det ska vara så invecklat och svårt.
Jag tänker inte publicera detta inlägget nu. Det vore bara dumt. Men ändå gör jag det.