sannablomgren

På ruta 1, igen.
Och igen och igen och igen och igen..
Acceptansen är mer påtaglig än aldrig förr.

Fantastic - four.

Det är egentligen försent för blogg. Men jag struntar i det nu. Unnar mig ett par minuter för det här. Min klocka har precis slagit 00:03. Vilket betyder att det är Torsdag nu. Vilket i sin tur betyder att det är Fredag och tenta IMORGON (Märk stavning). Det kommer gå bra. Det måste gå bra. Jag har aldrig i hela mitt liv fått ett resultat som IG eller Underkänd. Så varför nu? Det är mitt forum, politiken. Jag klarar det. Pepp till mig!


Eftersom mitt liv just nu står still. Jag trampar på samma ställe. Bokstavligt talat. Så säger jag hej nu!

Lillebror gjorde min dag idag.

Återigen är det en tentavecka. Och för ovanlighetens  skull är jag inte uppstressad, panikkänslor och prestationsångest. Faktum är att jag känner ingenting. Ett lugn har kommit över mig och jag gör ingeting. Jag är inte ett dugg stressad. Jag är inte omotiverad och heller inte motiverad såklart. Jag har inte panik över att Fredag snart infinner sig. Jag känner ingeting. Alltind kvittar. Jag är lam, slätstruken och grå. Så någon som känner lite extra inför sin tenta, snälla dela med er. Låt mig känna något. Vädret?

Tack och lov för att Lördag kommer efter Fredag.
Nej, off till tvättstugan..

Idag känner jag ingeting. Bra eller dåligt?
Dock har jag planer. Stora planer. Håller alla mina tummar. Det borde du också göra.






Syster och jag i en longtailbåt påväg till Freedom Beach.
Thailand'09.

Dessa skor gjorde min dag idag. Vad gjorde din dag?

Dessa skor gjorde min dag idag. Vad gjorde din dag?

Tjockisdag. Matkoma. Men ändå har det varit en bra dag, tack vare mig själv och Tomas Bodström. Dagen har spenderats i min soffa. Med duntäcka, kudde, popcorn och filmer. I mängder. Kvalitetstid är viktigt! Men imorgon blir det andra tag. Böckerna och träning x 2.
Bra kväll igår. Trots att jag stressade (som vanligt) som en blå efter jobbet. Lyckad förfest hos Blomman med bla. återseende Vlado, som Hammarby släppt för helgen. En sväng på bränneriet där Reinfeldt befann sig. Ingen vurpa trots killerheels. X&Y. Och en mysig bildfärd hemåt vid kl 4. En kväll och natt som gjorde mig rikare som människa och den gjorde mig till något bättre. Tro det eller ej. Tanya sviker aldrig.  

10 saker du inte visste om mig:

1. Jag måste skölja mitt glas 3 eller 5 gånger varje gång jag dricker ur det. Tvångstanke.
2. Jag blir aldrig nöjd med något jag gör. Prestationsångest.
3. Jag gråter minst 1 gång i veckan. Lipsill.
4. Periodvis kommer maten och jag inte överens.
5. Jag är rädd för utvecklingsstörda.
6. Jag har bara varit kär 1 gång. Påriktigtriktigt.
7. Stundtals saknar jag Finland något enormt.
8. Jag blir lycklig av pengar.
9. Min mamma är en av mina bästa vänner.
10. Jag älskar av att stå i centrum.


Hittade katastrofala bilder på mig som 15 åring. Vad var grejen med ständigt posande framför webbkameran?

FJORTISSANNA.

Inte okej.

Loser.

Jag är inte förvånad, är du ?

Nu har jag kommit fram till det stadiet att det handlar inte så mycket om att tänka och granska längre. Utom att skriva. Och just då infaller sig ordtorka, formuleringstorka och ja, just det motivationstorkan sitter kvar. Jag tar därför på mig mössa, vantar, skor och en varm jacka och beger mig istället ut i höstmörkret. Göra av med dålig energi och in med nya friska tankar. Detta gör jag ihopp om att komma lite, bara lite längre med denna omöjlighet till uppgift.

Kommer jag såpass långt jag vill ska jag unna mig ett stort grönt svenskt äpple och filmen Coco Chanel innan läggdags. Yes!

Sitter i skrivande stund och kollar på plastikkirurgerna på tv 4+. Jag känner en stark känsla av att jag vill också! Det står jag för. Och det är ingen impulsiv tanke. Jag ha funderat på detta länge. Skulle jag våga? Ligga under kniven på en bår i ett kallt rum i ett sjukhuslandskap? Buhu, vad jag är onödigt ytlig.

En nattlig tanke..

Ingen människa är tillräcklig till allt det som krävs idag. Ingen. Det vore till att ljuga, för det finns varken en superkvinna eller superman. Ibland förundras man, eller rättare sagt jag hur människor orkar. Dem är perfekta, har perfekta liv. Dem har allt som jag alltid drömt om. Men inuti kanske fasaden fallerar fullständigt. Kanske. Men varför glömmer jag det lika fort? Varför tänker man inte i dem banorna då man maniskt strävar efter att bli precis som dem. Dem perfekta. Man sätter sin egna vilja framför sitt egna bästa. Eller andras vilja framför mitt egna bästa, min egna vilja. Förvandlas sakta till någon man inte är, utan något man vill bli. Det är kanske nu jag borde gå och sova. Försöka koppla bort tankarna för några timmar. Men jag har insett att jag inte alltid kan vara allt jag vill vara. Alltid prestera mer än bra, alltid vara på topp för för granskande ögon och alltid vara alla till lags. Väljer man att gå sin egna väg hamnar någon i kläm och man får sig sedan själv att skylla. Väljer man att inte vara alla till lags för en gång skull så verkar ingen förstå, förvirrande för att en människa avviker från sitt normala mönster. Finns det någon balans?
Nu tänker jag för mycket, den enda tiden på dygnet då man hinner stanna upp tänka. Nu borde jag sova. 


  

Tillåt mig att grina en skvätt. Förbannade tenta. När jag väl får A ur V och sätter mig och skriver så går det av bara farten. Men just nu. När det gått ett par timmar sedan jag öppnade dokumentet har stressen återigen infunnit sig. Var hittar jag alla källor jag vill? Hur ska jag kunna ge ett resultat när det indirekt inte finns något svar på min frågeställning? Kommer jag någonsin bli färdig? Jag vet att jag stressar upp mig i onödan. Och jag vet att det hör till. Och jag vet att jag kommer klara det. Så ikväll/nu ska jag trotsa tröttheten med tentaskrivande så jag om några timmar kan somna gott, utan att vrida och vända på mig i timmar av stress. Imorgon väntar åter en lärorik dag i skolans bibliotek.

I alla fall. Måndag. En bra dag. Fin dag. En lyckad dag som trots detta har spenderats i skolans bibliotek, en lunch med Fredrik och härlig promenad i ett härligt höstväder med lilla underbara Målle. Men hey, ändå. Vem har kläckt idén om att korsa praktisk informatik med elektronisk förvaltning och dessutom blanda in flashmobs av tyska piratpartister? 

Gonatt. 

Elektronisk förvaltning.






Tjockis och Nörd.
(Anna skrattar varje föreläsning jag tar på mig glajjorna, jag kan nu förstå varför.)

Måndagmorgon. Jag har för ovanlighetens skull inte en stressig sådan. Dock är jag indirekt galet sen då jag egentligen skulle tagit bussen kl8. Men icke. Att vakna en halvtimme innan bussen går och sedan vara ful hela dagen är inte min grej. Idag ska jag sitta med hemtentan i biblioteket hela dagen. Har dock en föraning att jag inte kommer komma så långt jag vill, så långt att stressen kan lägga sig en aning. Motivationen lyser med sin frånvaro och jag famlar i mörkret efter anledningen till denna dag. Men det är det här jag kan och är bra på, så hoppas på resultat idag. 

Jag är tacksam för att ni finns i mitt liv. När självförtroendet är litet så det platsar i en tändsticksask så finns ni alltid där. Vad skulle jag göra utan er? Tack SundsvallsSanna för dina kloka ord.

Imorgon är det åter en ny vecka. Och endast 5 dagar innan hemtentan ska vara på topp, inlämnad och av bästa klass. Annars nöjer jag mig inte. Faktum är att jag kan i rätt stämning bli nästintill manisk när jag väl börjar skriva och bläddrar bland lagar och böcker. Jag blir aldrig nöjd med vad jag än gör och presterar. Bra eller dåligt? I alla fall. Imorgon blir det att bänka sig i skolans bibliotek. I jakt på vetenskapliga artiklar som kan hjälpa mig till högsta betyg, för det ska jag ha. Sedan blir det åter hemgång och spendera lite tid med Målle. Sjön runt och prata skit. Hoppas helt enkelt på en fin dag.

Kickilainen.

 Målle.

Linn och skärgården. 

AnnaAnna.



Danielle.



Johanna.

Jag tror jag ror denna dag i land med. Jag fick mycket gjort trots en alldeles för lång sovmorgon och två träningspass. I detta nu är dessutom mitt skrivbord belamrat med neongröna post-itlappar. Brainstormning på hög nivå. Kanske fiskar jag upp ett bra ämne att skriva om. Kanske inte. Men det kan inte mer än att gå åt helvete med den här hemtentan. Imorgon ska jag ventilera mig hemma hos Mamma på Havrestigen, i hopp om att hon har mycket bra tankar och idéer. Jag kan tacka min mams för mitt politiska intresse och jag har en känsla av att jag kommer få tacka henne stort när jag har avverkat x antal år på denna utbildning. Kalla det fusk, jag kallar det rådgivning.

Nu blir det kudden, i förhoppning om att vända tillbaka dygnet.

Manisk idéspruta alldeles försent på natten.


Jag just nu; Kan vara den skabbigaste bilden på mig ever.

Varför gör jag allting annat än vad jag borde? Jag hade planerat min dag, strukturerat upp den i mitt huvud men den har fullständigt fallerat. I detta nu borde jag ha suttit med min hemtenta. Åtminstone plockat fram en bra frågeställning från hjärnbanken. Men istället hamna jag i spåret runt sjön en sisådär 2 timmar försent än plannerat. Jag har inte duschat och min lägenhet ska få sig en omgång innan jag sätter mig in i den elektroniska förvaltningens fantastiska värld. Kanske drar jag mig för att börja? I hopp om att paniken inte ska infinna sig eller att tårararna inte ska rinna för jag tycker så ofantligt synd om mig själv. Men först ska jag bara städa, äta frulle(!) och ner på ett dödande spinningpass. Sedan efter det ska jag precis som alla andra svenskar hemma i sina stugor avverka ett avsnitt med idol. Hur ska jag hitta tid och motivation? När ska jag hinna med la familia och vänner? Kanske handlar det helt enkelt om prioritering?



 

Lillasyster-söt.

Enligt statistiken följer ni mig fortfarande. Trots att skolan har tagit överhanden över mitt liv. Jag hinner inte, orkar inte och har dessutom ingen motivation till bloggen. Men om man har gjort som mig ikväll. Sovit hela kvällen så har man några timmar att döda på natten, och vad passar inte bättre då med att blogga lite.
Dagen idag har varit fin och som vanligt blandat med stress, stress och för ovanlighetens skull lite stress. Jag vill vara överallt. Hinna med allt och dessutom måste jag komma ihåg allt. Från den minut jag kliver upp ur sängen på morgonen är det stress. Att sova lite för länge, äta frulle på bussen i form av ett äpple. Stressa till studentbokhandeln, sedan skynda vidare med hjärtat i halsgropen till föreläsning.
Efter detta ska det kastas i sig lunch i form av en torftig sallad, knattra ihop en bra avslutning på vårt grupparbetet, skynda vidare till Nordea. Ner till stan för att hitta något fint plagg att förgylla garderoben med och senare stressa vidare till Viskan. Där plocka jag igen 8 års tid på 40 minuter med min barndomskompis Richard och senare gåspringa till bussen. Är det då konstigt att jag däckar fullständigt på soffan när jag anländer på Byns väg 17, 16.30? Tror inte det. Men det är ju inte att förneka. Jag är ett exemplariskt exempel på att förstöra dygnsrytmen. Jag älskar att sova, och då helst på eftermiddagar. Varför sover man alltid som bäst då?
Imorgon, imorgon blir det förändring. Alltid morgondagen. Upp tidigt, stressa av sig med en runda runt sjön och börja med hemtentan som ligger i mitt samvete och gnager.

Tråkigt inlägg från en tråkig Sanna.

Richard.