sannablomgren

Så återigen en ny vecka. Bra helg som jag så fint uttryckte mig i fredags blev en mycket värdefull helg. Lördagens miserabla händelse överväger inte det goda. Det blev en bra helg. En mycket bra helg till och med. Lördagens misstag har dragit ner mig lite, så tröstade mig fint med att inhandla en hel del materiella ting idag. Det hjälper, om inte långvarigt så för stunden. Men iaf. Gonatt Sverige!

Jag hjärta er.

Fredag idag. Hurray! Och jag kan med all säkerhet skriva att detta inte är en vanlig fredag. Det är en fredag som kommer gå till historien. En fredag med en världsomfattande sorg. En fredag då världen miste en legend, Michael Jackson. Jag tänker inte lägga mer energi än så. Det gör media så bra. Men i alla fall. Tragiskt, tråkigt och chockerande.

Igår var det sommarens första Torsdagskväll i Borran. Sanna var självklart på plats, med fint sällskap av Kristina Ekerhed. State of Drama stod på scenen, kul! Jag brännde alldeles för mycket pengar. Bla på  smink från MakeUpStore, Jeans, klänning och nya skor. Jeansen är för stora, klänning ett panikköp (för den stundande lördagen), skorna alldeles för dyra. men hey, jag behåller allt ändå. För att jag kan.

Idag bär det av till Götet. Liseberg och Monki på priolistan. Även fast Metaltown lockar något enormt, kan jag stå emot. En härlig kväll med bästa sällskapet Linn och Skärgården. Det kan inte bli mer än rätt. Imorgon blir det bronzning på klipporna för att sedan sätta sig bakom ratten och tuta hemåt mot Dalstorp, Sigges och allt var det hör till. Bra helg!

Jag har små panikkänslor som bubblar inom mig. Det har nu varit två dagar med molnfri himmel. Jag, fröken Blomgren har varit ute 0 minutas. Att ha kontorsjobb har många fina fördelar, men på sommaren förbannat stor nackdel. Jag vill komma ut, ha luft, bli brun, springa barfota och bada. I ren panik beställde jag hem en ny fin bikini från miss wonderland. Hoppas på att den ska dunsta ner i den lilla vita innan helgen, då det blir bronzning på klipperna i götet.

Var och varannan människa använder blogg idag. Det är varken spännande, roligt eller orginellt. Ens blogg försvinner i hysterin. Grå, lam och slätstruken blogg har ingen chans. Det kanske är för mig att inse. Men egentligen. Vem skriver jag för? Jag tillhör inte den person som varje dag skriker efter nya läsare, följer statistiken maniskt eller gör allt för att promota mig själv. Jag är inte den som tror hela världen älskar mig, och ständigt och jämt skapar ett ramaskri med kommentarer som "alla människor är naiva, idiotiska eller dumma" eller "alla vill ha mig". Hur patetiskt är inte det? Nej, min blogg har blivit min klagokälla. Ett ställe där jag kan få känslor ner mellan tangenterna eller helt enkelt ett sätt att underhålla mig då mina långa dagar på Jabokontoret flyter förbi.
Jag har kommit och gått på bloggens köttmarknad. Jag har bett om ursäkt för den dåliga uppdatering, jag har så många gånger sagt att jag ska sluta blogga för gott. Hädanefter lovar jag ingeting. Men just nu känner jag bara för att skriva av mig lite. Tömma innehållet innanför pannbenet. Vad jag ska skriva, vad jag ska ha utlopp för, vet jag dessvärre inte. Men redan känns det mycket bättre.