sannablomgren

Mamma ringde och väckte mig idag. Hon gör det ibland. Även fast hon har semester och förmodligen borde sova. Hon vet hur jag fungerar. Hon vet att jag älskar att sova. Hon vet hur vi tidsoptimister fungerar. Hon lever med en och gjort i 25 år(pappsen.) Iaf 05.30 ringer mamma. Jag vaknar, pratar en stund, vilket är ett måste för annars somnar jag om påstår hon. Idag hjälpte det inte att jag kallprata en stund. Efter droppat samtalet väljer jag att snooza 10 minuter. Dumt beslut. När jag sedan vaknar 45 minuter senare känner jag mig helt död. Detta resulterar i att jag stormar in på kontoret 15 minuter försent. Alltid dessa förbannade 15 minuter.
Iaf. Grunden till denna olagliga trötthet beror säkerligen på gårdagen som inte slutade förrän 00.00. Ja, försent för mig. Det blev Borran med Ekerhed. Från att spendera för mycket pengar på Borås shoppingutbud därefter käk på Lilla Torg, till Rydell&Quick, till fika på Tant Grön och sedan för vissa Öl på Harrys. Idag känner jag mig tärd, en aning fattigare men glad för en lite mer överfylld garderob. Bra kväll. Bra beslut.  ..Eftersom jag hade minimal tid på mig imorse så blev det bara en halvsminkning. Jag missade mascaran vilket gör att jag ser ut att vara en 75 årig asiat som saknar sömn. (Magnus skratta åt mig imorse när jag anlände till Jabo och uttryckte sig ungefär "Trött idag Sanna, hahah, haha, haha.)

Iaf. Något som dock tynger ner mig idag är att mina kollegor redan börjat helgfira. Per korsa precis mitt kontor med tummen upp och tjoa "Fredag idag Sanna, fredag idag" samtidigt som han smilar upp. Fredagskänslan är en grym känsla. Jag är ett månadgsbarn, har insett det nu. Jag är inte tillverkad för att jobba helg. Det ger mig ångest. Jag har ångest.